Läste dagens intervju med Rickard Gustafsson, och som den kritiskt tänkande varelse jag är kommer här en analys av den.
Naturligtvis ska citatet, vilket jag här valde som rubrik, läsas som ”Jag kanske inte ljög för er kära anställda, men eftersom jag inte berättade hela sanningen fick jag er att gå med på saker ni inte hade gått med på om ni visste allt”.
Och så ska man bli upprörd och prata i fikarummen och undra vart världen är på väg, och vilken bov han är som inte är ärlig fullt ut. Och det är nu man ska ta ett djupt andetag och tänka på dels att en journalist jagar bra rubriker och lyckas bäst om man hittar någon som ovanstående som skapar en känsla och berör.
Själv agerade jag omedelbart likadant, men när jag fick tänka efter kom jag på att det är att slå med full kraft mot en öppen dörr. Anpassa sanningen gör ju alla människor. Säger du nåt annat har du dubbelmoral eller dålig självinsikt.
I förväg kan vi anpassa sanningen för att nå ett visst mål, i efterhand anpassar vi sanningen för att framstå på ett visst sätt, och vi gör det mer eller mindre medvetet.
Och att anpassa sanningen är helt riktigt inte samma sak som att ljuga, men det svåra är att gränsen KAN vara hårfin, och också vara en definitionsfråga.
I det här fallet hoppas jag att gränsen inte är hårfin, för det handlar om tillit, vilket är jätteviktigt om man ska nå framgång i en arbets och relationsprocess för optimalt resultat.
Det vet alla. Den sanningen behöver inte anpassas.