Hade nöjet att få prata om mitt favoritämne ”Ett vinnande bemötande” för personal, näringsliv och samarbetspartners på Linköping City Airport i veckan. Det kanske syns på bilden hur upplyftande jag tycker det är att få träffa härliga människor (på bild en del av sällskapet.
När jag håller mina föredrag utgår jag från att personerna som är där är naturbarn inom området servicegivare, det är på nåt sätt en av förutsättningarna att man arbetar med det. Och varje gång hittills har jag rätt, jag möter så gott som alltid ett gäng glada ansikten, och jag lär mig också alltid nåt nytt varje gång i varje grupp eftersom vi alla har olika hanteringssätt i det här med att ge service.
När man pratar om det sprids ideérna, och det är win-win. Det som alla har gemensamt är att om man jobbat med något länge blir man lite laid-back och trygg. Det är bra, erfarenhet kan man driva mycket på, men jag påstår att man behöver få prata om det man kan och utveckla det också, inte bara få kurser i nya datorsystem och produktutveckling. Inom service är det det mänskliga kapitalet som är den produkt man säljer, och mina föredrag är alltså också en form av ”produktutveckling”.
Jag var betagen över sättet man valt att arbeta på, på Linköping Airport, därför att jag kände att vi hade samma tankar om vad kundvård är. Jag fick ett exempel (det är bara ett exempel, det är inte applicerbart på alla situationer eller ställen såklart), som handlade om ett missöde som kan hända varsomhelst, men personalen tänkte ”goodwill” och åkte och köpte hamburgare till passagerarna och godis till barnen. Passagerarna såg välviljan och jag lovar att de kommer att både prata om det och komma ihåg det till nästa gång de ska ut och resa.
Goodwill kan inte mätas i kronor och ören, men jag är säker på att goodwill kan ställas i relation till badwill när det kommer till resultaträkningen på sikt.
Att köpa hamburgare från en snabbmatsrestaurang till passagerarna var för mig som kommer från arbetet på en storflygplats att ”tänka utanför boxen”, men av sättet de löste det på kan såklart jag ta med mig exemplet och ha i bakfickan nästa gång jag hamnar i en situation där jag behöver inspiration att ge passagerare en bra upplevelse. Hamburgare går inte, men det kanske kan ge mig en ledtråd till nåt annat?
Så funkar inspiration inom bemötande, vi delar med oss vad som ger oss ork, lust, energi. Jag har några faktiska redskap som jag delar med mig av, och tillbaka får jag exempel som jag sedan kan sprida vidare. Ämnet kommer alltid vara aktuellt, och handlar inte om att man inte kan eller förstår det, utan tvärtom, hur man blir ännu bättre.
Trots att jag tränar mycket och pratar mycket om det lyckas jag inte alltid själv, men jag säger som Nalle Puh: ”Om man inte vet vart man ska är det ingen idé att skynda sig, man vet ju inte när man är framme”.