Vi börjar inse att vissa av våra aktiviteter är av medelålders karaktär, trots vår unga ålder.
När jag och min bror var små var vi ofta ute och körde på helgena, för att pappa skulle åka och kolla borrplatser runt om i Skåne. Vi satt i bilen och lyssnade på våra föräldrar som kommenterade husfärger, skogens färger, ängsblommor, vägskick, folks trädgårdar eller andra totalt ointressanta kommentarer som inte gjorde världen bättre.
I helgen såg jag en annons för Vrams Gunnarstorps julmarknad, vilken alltid ligger såhär i början av november och känns alldeles för tidig, varje år. Har varit där några gånger med barnen när de var små, och på den tiden protesterade de inte, utan nöjde sig med att mutas med ponnyridning.
Förra året råkade jag också vara ledig och övertalade familjen att följa med mig för att insupa lite julstämning, men detta året tittade båda tonåringarna med vädjande ögon och medan de lade sina blida ansikten på sned övertygade de mig om att de faktiskt hade MASSOR av läxor och arbeten som skulle lämnas in just kommande vecka, så TYVÄRR.
Tony öppnade också munnen för att konstruera en nödlögn varför inte heller han skulle kunna följa med mig i år och titta på egenhändigt virkade kransar i mossa, men jag avbröt honom med ett käckt ”men då får lille far och jag åka själv” och han lade ner sin protest.
Och minsann, hittade vi inte lite äkta svenskt konsthantverk?
Och jag fick mig en korv som smakade utmärkt där på halmbalen vid julgranen. Sedan körde vi en liten omväg hem och på vägen kommenterade vi trädgårdar, husfärger, skogens färger och den milda temperaturen.
Och lite andra intressanta ämnen.