Jag stod och välkomnade våra passagerare när det kom in ett gäng unga män som skiljde sig lite från medelpassageraren, framför allt i längd.
De hade likadana sweatshirts där jag kunder utläsa ordet BASKET, och flera undrade på bruten engelska om det möjligen fanns lediga säten vid nödutgången för benplatsens skull.
Det fanns visserligen några lediga platser vid nödutgången, men nödutgången hamnade i Plus-klass, och hur gärna jag än vill så kan jag inte uppgradera några på måfå av fysiska orsaker.
Killarna satt med benen i mittgången och på kors och tvärs och det såg plågsamt ut, det var tur att flygresan bara var strax under en timme lång.
Vi är alla skapta olika, medan planen är skapta för att passa medelstorlek. De överviktiga har problem att få plats på sitt sätt och de långa på sitt, liksom att väldigt korta har problem för att de inte når upp till hatthyllan. ”Men anpassa planen då, så det blir bredare säten och mer plats mellan stolsraderna” säger du kanske.
Det är såklart en önskedröm, men där kommer den lilla faktorn som heter ekonomi in i bilden. Det är en pressad bransch. Varje flygstol skulle bli betydligt dyrare, och det är inte resenärerna villiga att betala. Och vem ska då göra det?
De flesta av basketspelarna såg glada ut när de gick av, och jag hoppas benen rätat ut sig tills matchstart;)