Hemskt ledsen att störa ”nytänkarna” som vill röra om i grytan och föraktar alla gamla sanningar.
Som gillar, delar och kommenterar efter att ha skickat sitt lilla bidrag via Swish till någon fristående så kallad ”oberoende” skribent.
1) Att få sin lön via godtyckliga Swish-bidrag.
Hur beskattas bidrag via Swish? För det är väl inkomst av arbete? Hur skulle det här systemet funka i andra branscher? Betala vad du vill för polisiära insatser via Swish och stöd dem i deras kamp för ett samhälle utan brott? (obs sarkasm)
2) Intresset ljuger aldrig.
Är någon beroende av läsarnas swish-bidrag har det såklart betydelse för valet av vad som skrivs. Att skriva så det tillfredsställer flest möjliga villiga betalare. Står det mellan att leverera något som ger många delningar/potentiella givare och något som inte blidkar lika många – så ljuger inte intresset. Det egna bankkontot är ett intresse. Till exempel finns det flygbolag som betalar sina piloter per landning de gör. Det påverkar alltså den enskilde att ta beslut som avgör månadsinkomsten, och bara risken att det intresset vägs in påstår jag kan vara en fara för säkerheten.
3) Journalistens objektivitet
Om ämnet och vinklingen alltid är detsamma, så lyssna till varningsklockan som ringer högljutt. I Publicitetsregler för journalister står:
Ge korrekta nyheter
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
Om ALLSIDIGHETEN helt saknas, vad består då det journalistiska arbetet av?
Man kan såklart vara beroende journalist, det vill säga skriva för ett politiskt parti med målet att opinionsbilda eller skriva informerande texter i ett specifikt ämne, men att både kalla sig oberoende och samtidigt bara framhålla en sida av en fråga…?
Finns det fördelar med oberoende skribenter på nätet som lever av swishbidrag istället för att ta anställning någonstans med en ansvarig utgivare?
Ja. Det finns grupptryck, gammal hävd, vanor och kultur även på ”gammelmedia”, vilket kan fortgå i generationer om ingen går in och har makt att sätta stopp. Om de egna verksamheterna skyddas och de etiska reglerna frångås genom att någon kliar ryggar i utbyte mot eget beskydd, så riskerar vi korruption.
Är vi där?
Swishskribenterna påstår ofta det.
Att så gott som alla som arbetar på de traditionella medierna är icke-tänkande och bortskämda eftersom de får en fast lön, vilket i så fall innebär att de blir lata och inte behöver anstränga sig.
Om jag måste välja (och det kan jag, för vi har den friheten i vårt land), så tittar jag helst på material som kan granskas av Granskningsnämnden (som ligger under Myndigheten för press, radio och tv: Granskningsnämnden). Då vet jag att de publicistiska reglerna har följts, och om inte har det en konsekvens. Jag behöver inte själv kolla alla källor och sanningshalten.
De tidningar jag läser har en ansvarig utgivare och personal som fått tävla om sina tjänster (det är stor arbetslöshet bland journalister), då behöver jag heller inte tvivla på kompetensen eller det egna privata intresset.
Swishskribenterna kan vara ett komplement i informationsintagandet, men de är inte mina gudar.
Jag är för kräsen helt enkelt.