Åsa är min läromästare inom flera områden där hon kommit betydligt längre än jag.
Just nu övar hon aktivt på mindfulness till exempel, och lär sig tänka ”här och nu”. Och försökte få mig att också ta in vad hon lärt.
Hon förklarade ”russinövningen” för mig i morse på telefon. Russinövningen inom mindfulness går ut på att öva sig i att fokusera på nuet genom att studera ett russin. Hur ser det ut? Vilken färg har det? Ser det annorlunda ut i olika ljus? Hur känns det mellan fingrarna? Vad händer om man stoppar det i munnen utan att tugga? Vad händer sen när du tuggar?
Jag blev stressad bara att höra det.
”Svälj russinet och kom vidare”- så tänkte jag.
Vi diskuterade också hur jobbet påverkat oss efter alla dessa år, när vi varit tvungna att ligga ett steg före. När vi kommer ombord preparerar vi kaffeset, när vi går med drinkvagnen värms maten, när de äter gör vi kaffet. Allt på flyget handlar om att ligga steget före, inte vara i nuet för länge.
På samma sätt påverkar det allt jag gör utanför flyget, jag har hela tiden tankarna på vad som ska ske härnäst. Jag vaknar på morgonen med ett jidder i huvudet att komma ihåg att kontakta X och ringa Y och svara på Z´s mejl. Jag kan inte slappna av och ta dagen som den kommer, och jag har aldrig kunnat det även om jag vet att det är sunt.
Pratade med Tony som också är duktig på här och nu, undrade vad han gjorde och berättade att jag kände mig stressad över att tiden inte räcker till.
– Vad har du att göra som stressar dig, sa han.
– Jag måste fixa present, förbereda utbildningsdagen imorgon och så är det sammanträde ikväll, sa jag.
– Jag har också en kaotisk dag, sa han. Men just nu så äter jag. Och koncentrerar mig på det. Och du kan väl ta en fika med Åsa?
Det fanns många argument att inte hinna en fika.
Men Åsa bedömde också att hon ville ta en fika med mig, och också hon träna på att vara i stunden.
Vi tog en fika på Väla köpcentrum och det var så skönt att bara sitta ner och vara fokuserad på mötet med en av de människor jag älskar mest utanför den innersta familjen. Vi fick skrattat och pratat om livet, och mötet fyllde mig med energi. Tack Åsa.
Sen sprang vi på en kollega från Stockholmsbasen och jag blev så full i skratt när de båda direkt började prata om en Londonflygning för 20 år sen.
-Kommer du ihåg den där flygningen? Det var du, jag, Johan och Ingrid och vi hade 100 i business…
-Ja, jag var utkallad på standby som purser och låg på golvet och läste CA1-boken och försökte kolla så jag skrivit tullpapprena rätt!
Det är ju bara för underbart att en flygning satt spår hos de båda, när det kan vara svårt att komma ihåg namnen på dem man flög med i förrgår!
Idag var en dag av kvalitetstid.
Måste öva mindfulness fler gånger.
Kanske ska ta mig till köket och titta på ett russin?