Den där känslan av att vara NY.
Första dan på ett nytt jobb.
Första dan på universitetet.
Första dan på ett nytt träningsställe.
Första dan på ett nytt jobb.
Första dan på universitetet.
Första dan på ett nytt träningsställe.
Jag har inte simmat på många år. Typ sen jag tog simmärkena på sommarlovet i skolan.
Men nu är jag ordinerad simning som rehab-träning, och är NY där.
NY som i ”Var hänger man handdukarna? Hur simmar man utan att krocka?”.
NY som i ”Var hänger man handdukarna? Hur simmar man utan att krocka?”.
Jag kommer ihåg att när jag simmade på motionsbanan senast (år 1834) fanns det skyltar som visade hur man skulle simma i vänstervarv, med högertrafik. Nackdelen med det systemet var att man fick göra en sim-omkörning om någon simmade väldigt långsamt. Men det funkade ju.
Utan att ha frågat trodde jag det var detta system som gällde också nu för tiden.
Så första dagarna jag simmade jag så.
Det gick bra, ingen krock, ingen omkörning.
Det gick bra, ingen krock, ingen omkörning.
Men i fredags stötte jag på patrull. I den högra, motionssimbanan för långsamtsimmande (som jag), simmade det två damer bredvid varandra och pratade, fram-och tillbaka. Inte vänstervarv.
Jag hoppade i och gjorde på mitt sätt, vänstervarv, högertrafik.
Det störde uppenbart deras sätt, det märktes eftersom de tystnade varje gång vi möttes och de fick tränga ihop sig.
Jag hoppade i och gjorde på mitt sätt, vänstervarv, högertrafik.
Det störde uppenbart deras sätt, det märktes eftersom de tystnade varje gång vi möttes och de fick tränga ihop sig.
Men så hände nåt.
Tjejen i banan bredvid, på andra sidan avspärrningen, sa leende:
-Kom du över här till mig, så delar vi den här banan och tar varsin sida!
-Kom du över här till mig, så delar vi den här banan och tar varsin sida!
Jaha, tänker du, vad var det som var så speciellt med det då?
Jo, åter igen ramlade jag dit genom att missa det lilla ordet ”
Jo, åter igen ramlade jag dit genom att missa det lilla ordet ”
kommunikation”.
Det hade ju bara varit att fråga. ”Hej hej, hur gör man här?”
Det hade ju bara varit att fråga. ”Hej hej, hur gör man här?”
Varje gång jag simmade förbi damerna log de mot mig, och jag tackade tjejen hjärtligt för att hon på ett glatt och välvilligt sätt fick alla att känna sig väl till mods istället för sura miner.
Hon såg ”problemet” och löste det.
Hon hette Marie, och jag bad badvakten ta en bild på oss.
Marie, hon lärde mig ett och annat, hon;)
Hon hette Marie, och jag bad badvakten ta en bild på oss.
Marie, hon lärde mig ett och annat, hon;)
