För drygt 16 år sen började jag föreläsa i ämnet ”Ett Vinnande bemötande”, och i början var det mest Rotary, pensionärsföreningar, skolor och bibliotek. Det var en bra skola för att öva på hantverket.
På Rotary är deltagarna bortskämda med bra föredragshållare, det är också tidsbegränsat vilket är svårt när man är ny. Jag övade med tidur för att ha en uppfattning om hur mycket jag skulle hinna få med på 30 minuter.
På skolor är det en utmaning att eleverna inte alltid uppskattar denna ”gratisföreställning” utan visar ibland med hela kroppsspråket att de hellre hade haft rast. Det kräver fokus och intresse att försöka få med så många som möjligt på intressetåget.
Pensionärsföreningar är också jättebra när man är ny, de är ofta väldigt glada och tacksamma och det ställs mycket frågor. Det är perfekt att öva på färdigheten att hålla en tråd, gå ifrån den och sen gå tillbaka efter en fråga.
Bibliotek har besökare av alla åldrar och bakgrunder, där får man öva upp fingertoppskänslan för vilka skämt som funkar, och vilken nivå man ska prata på. Det är språkbruk och talhastighet som kan anpassas, och det kräver också träning.
Efter ett par år blev jag mer och mer anlitad till event och till kompetensutvecklingar, och numera talar jag för allt från mindre företagsgrupper till större event med flera hundra åhörare. Någon gång ute på landet i någon bygdegård som gps:en knappt hittar, och andra gånger mitt i Stockholm på stora konferensanläggningar som exempelvis WTC. http://www.wtc.se
Det är alltid enkelt att komma till ställen som WTC, som är vana vid konferenser och har all utrustning inom räckhåll. Projektorer, förlängningssladdar, anteckningsmaterial, anpassat ljus, vattenglas till föredragshållaren och en kontaktperson som kan hjälpa till om någon teknik inte vill samarbeta.
Jag minns en gång jag skulle till en liten relativt nyöppnad konferensgård, och ägaren undrade om det var något speciellt jag behövde när vi pratades vid några dagar innan föredraget.
Jag svarade nej, för ”något speciellt” för mig är typ Grönt te eller lilafärgad spritpenna. Det vanliga som filmduk och projektor är inte något som är ”speciellt”, det är självklart för en föredragshållare. Därför blev jag ställd när det inte fanns, och vi fick tejpa upp ett lakan över en tavla för att kunna visa bilder. Projektor har jag alltid med mig i reserv för att inte stå handfallen om anläggningens inte fungerar, och sen dess frågar jag om det är mindre ställen också om det finns filmduk.
Jag trivs med både det stora och det lilla, det är olika sätt att arbeta. Det som är viktigt tycker jag, är det jag föreläser om- bemötandet. Om man blir välkomnad och omhändertagen på ett bra sätt så sprider det ringar på vattnet och stämningen påverkas till det bättre.
Till exempel skriver WTC ”personlig service utöver det vanliga” och det är just vad jag föreläser om. Att ge service som är lite över ribban, och göra det till en konkurrensfaktor.
Här vid ett annat stort event när jag fick tillfälle att föreläsa med en storfavorit: Stefan Einhorn
