Ni vet hur det är med generaliseringar, när vi generaliserar om oss själv, vår egen grupp eller kultur gör vi det mer positivt än när vi gör det om andra. (Skåningar är roliga. Stockholmare är arroganta. Eller som någon annan kanske skulle säga: Skåningar är dryga. Stockholmare är smarta. Typ).
Kolla vilken Disneyfilm som helst, och lyssna gärna på de dubbade rösterna. Den rolige brukar ha göteborgsdialekt, den korkade är skåning och den smarte pratar uppländska.
När det är sagt och jag såklart också gör så, och dessutom är från Klippan från början, så vill jag berätta om min entusiasm för ett tv-program jag hört talas om men inte såg förrän igårkväll: Klippan Karaoke-cup.
Vid en första anblick tänkte jag ”ånej, inte mer lytes-tv”. Vi har med ett leende i mungipan konstaterat hur dålig engelska Ola-Conny pratar. Vi har himlat med ögonen åt Gunilla Perssons uppenbara psykiska obalans. Vi har tittat på Tyringebor som stannade tiden på 70-talet. Och så har vi tänkt att det är skönt att vi pratar bättre engelska/är mentalt normalstörd/hänger med. I jämförelse.
Lyxfällan är ett annat tv-program som frambringar samma känsla av att vara lite bättre. Och det verkar du och jag som tittar på tv njuta av, att vara lite bättre. Vi visste att vi inte var fullkomliga, men på tv finns beviset. Det finns många som är betydligt mer korkade. Skönt.
10 minuter in i Klippan-programmet blev jag på gott humör.
Där satt ju den duktige killen som alltid hjälper mig med min dator när ”jag inte gjort nånting och det ändå har blivit knas”. Lugnt och trevligt guidar han mig eller hjälper mig installera program jag har nytta av. Och häromveckan när jag var på besök i Klippan och var inom mataffären stod han i kön och hälsade glatt när han såg mig.
Sen fick jag syn på min gamla ridkompis. Lika snygg som vanligt. Hon var inne i ett samtal och såg glad ut. Liksom de flesta andra i lokalen där tävlingen ägde rum.
Och det var just det som slog mig, att det kändes så äkta. Alltihop.
Illa dolt tror jag faktiskt SVT försöker göra en TV3 eller Kanal5-kopia och göra ett fördumningsprogram, och det är ju tragiskt.
Men känslan jag hade i kroppen när jag stängde tv´n var inte ”skönt att jag är så mycket bättre”. Det var ” hade jag varit där hade jag inte vågat sjunga. Och hade jag vågat sjunga skulle jag också njutit av situationen och haft kul och bjudit på mig själv även om andra skrattat”.
När man har en personlig relation till något är det enklare att vara positiv.
Och jag är positiv till Klippan, det är min uppväxt och några av mina äldsta goa kompisar bor där.
Äkta, härliga människor.
Fint.