Lyckofasaden.
Smaka på ordet.
Lycko-fasaden.
Fasad av lycka.
Och vad finns bakom fasaden? Olycka?
Alltid?
Man ska inte slå sig till ro.
Man ska inte känna nöjdhet, utan man ska sätta mål och vilja vidare, vad gör du om fem år? Hur ser din planering ut?
Antar att den inte innehåller en släng utbrändhet, en liten cancersvulst i njurarna eller en stroke som slår ut talfunktionen tillfälligt eller för alltid?
Filosofer som Sokrates, Platon, Aristoteles, Descartes och Kant har genom tiderna funderat kring tankarna kring om vårt kognitiva organ är hjärtat eller hjärnan, det vill säga kroppen och det vi benämner själen. Aristoteles hade flera skäl att tro att hjärtat var det avgörande organet för tänkandet. Descartes var dualist och menade att sinnena kan lura oss och tvivel handlar om okunskap. Han gjorde stor åtskillnad mellan kropp och själ (medvetandet) och skapade också devisen ”jag tänker alltså finns jag”. (Allwodd, Jensen; Kognitionsvetenskap 2012).
Sokrates föddes 470 fKr, Aristoteles 384 fKr och Descartes 1596, och här sitter vi och skriver 2014 och fortfarande finns inga tydliga svar.
Sokrates samtida medborgare och Descartes kompisar som levde i början på 1600-talet kanske inte hade varken ord eller upplevelse av utbrändhet eller kunskap om hur cancerceller sprider sig i kroppen. Inte heller lade de femårsplaner gissar jag. Misstänker att de inte heller ”mådde dåligt” eller hade ett uttryckssätt för det som vi har idag. Jag tror också de hade skrattat åt just ordet ”lyckofasad”. Fasad av lycka, hur skulle de förklara det i ord av kropp, medvetande och själ?
Historien sätter perspektiv på sättet vi resonerar idag, och ibland kanske man ska ”go back to basic”.
Och då är frågan, kan kroppen vara i dåligt skick på grund av för lite fysisk aktivitet och dålig kosthållning, medan själen dansar vals och det som virvlar runt under svängarna är det som kallas lycka?
För precis så har jag det just nu, där jag befinner mig i livet.
Mitt vardagsliv, studierna, de val jag gjort, min familj: allt detta ihop gör att jag känner lycka.
Hade kanske varit mer ”politiskt korrekt” att må dåligt, om kropp och själ hänger ihop holistiskt. Att skriva av mig hur dåligt jag mår när jag tittar på min överviktiga kropp som inte samarbetar utan alltid gör ont. Kanske lyckokänslan bara är en fasad?
En lyckofasad?
Ockham född 1285 var nominalist (”det enda som finns är enskilda individuella objekt”). Han pratar om individuella intuitioner, tillstånd som skapar naturligt sanna övertygelser om världen.
Och i min värld är en känsla av lycka också lycka.
Och känslan av nöjdhet är bra.
Om ett år från nu kanske situationen är annorlunda, men just nu känner jag lycka.
Och jag har ingen aning om bygget lyckan vilar på bara är en fasad eller ett gediget stenhus.
Men det kvittar.