År 2000 hittade vi en liten stuga som vi föll för pladask.
Det är verkligen inte ett hus med de stora bekvämligheterna, det är lågt i tak och det går inte att gå upprätt genom alla dörrar, det är mulltoa och det är enkelfönster. Stugan har kort sagt en kort användningsperiod, det går att vara där ungefär mellan slutet av maj och mitten av september annars är det kallt som i en igloo.
Vi övertog den på sensommaren när vi skrivit papper, och började projekt rensning. Det var som att komma hem till någon, förra ägarna hade lämnat allt från sina tandborstar, gummistövlar och rakhyvlar och i sovrummet hade ett gäng getingar byggt bo så det gick inte att sova där på en gång.
Eftersom vi inte förstod hur kallt ett hus med enkelfönster är på vintern, tog vi en chansning och åkte dit i mellandagarna, första året. Det var så kallt så det kom ånga ur munnen även inomhus. Barnen var 3 och 5 och ville hem, det gick inte att ta av sig ytterkläderna och vi sov där en natt allihop i samma dubbelsäng med 4 täcken och mössa och vantar.
Sen packade vi ihop och körde hem.
Under de kommande 18 åren har jag faktiskt bara varit där en enda gång utanför säsong, och det var i februari förra året då Lantmäteriet kom dit för att mäta ut tomten.
Vi har nämligen fått köpa loss en bit mark till, utanför röda staketet. En klippa egentligen, men där hade det varit väldigt coolt att bygga ett litet Attefallshus. Vinterbonat, med bara säng, kitchenett, mulltoa och en soffa. Någonstans att kunna sova även vintertid, för att få ut mer av huset liksom. Från klippan ser man havet, och sommartid skulle det vara härligt att ha ett separat övernattningshus för gäster, och ett trädäck där vi kan sitta och titta ut över vattnet och båtarna.
Jag hittade lite olika alternativ, exempelvis detta: https://attefallsverket.se/attefallshus/classicserien/classic2c/
Det är möjligen helt fel läge att låna pengar och investera i fastigheter just nu, men å andra sidan kommer det aldrig en tid som är helt rätt. Det vet man bara med facit i hand.
Vi köpte villa 1994, då var räntorna över 16%. Tony hade en dags uppsägningstid från oljeplattformen han jobbade på och huset var på tok för dyrt för oss egentligen. Vi betalade knappt 1,7 miljoner och alla berättade att det var inte bara oklokt utan på gränsen till idiotiskt.
Och idag säger samma personer att ”man borde köpt på 90-talet, då hade pensionen varit tryggad”.
Men.
Det kunde ju också blivit tvärtom, att Tony fått sluta och huset hade fått säljas med förlust. Det var en chansning.
Jag tror att fastigheter är en bra investering generellt, speciellt om läget är attraktivt.
Vårt hus ligger avskilt och ett Attefallshus skulle ha fin utsikt. Jag tror det är läge även om det inte är läge, om du förstår vad jag menar.
Har jag fel får jag väl göra som Annie Lööf och äta upp min högra sko;)