Du vet hur det är.
Det går förbi en person med en speciell parfym, och genast befinner du dig på Teneriffa -92 i tankarna. Och tänker på en person som hade den parfymen.
Eller hör du en låt. ”Skoldiscot på mellanstadiet” tänker du och kan se allt framför dig.
Dofter och musik hänger nära ihop med minnet, både positivt och negativt.
På tv går en reklam med en melodislinga jag verkligen hatar: Uti vår hage. Det är en visa som jag förknippar med den musiklärare jag hade på mellanstadiet i en termin, och som tafsade på oss småtjejer som började få bröst.
Han tyckte att denna visa, tillsammans med Kungssången, var viktiga för oss barn att lära utantill och varje gång jag hör dem så ser jag hans flottiga hår, bruna 70-tals-slips och hans äckliga uppsyn.
Hade jag träffat på honom idag hade jag inte haft ”ett vinnande bemötande”.
Det kan jag garantera.