Det är något irriterande i att ha varit vaken hela natten och jobbat, och sen inte kunna sova när man kommer hem.
Jag låg i sängen och vände mig sextioelva gånger innan jag gav upp och slet av mig täcket och drog på en hemmaklänning och drog igång ogjorda projekt.
Imorgon är det midsommar. Då håller vi fest. Jag är inte ett dugg förberedd och har inte ens inhandlat maten, och eftersom min hjärna går på jetlags-spar-låga kan jag inte ens komma på vad man egentligen äter denna dag? Det är sill va?;)
Nå, jag får väl helt enkelt lägga mig vid 20 ikväll istället för att sitta i soffan och glo med en kopp kaffe och hängande underkäke, och hoppas på en 12 timmars nattsömn istället.
Och förresten saknar jag Mys.
Graven har börjat sjunka ihop lite grand, och vi ska hitta en fin sten i skärgården i sommar som vi ska lägga på den.
Tänk om hon bara fanns en enda dag till. Kom på besök, som Jesus gjorde innan han for till himlen. Bara jamade lite, och strök längs benet. Hon skulle få så mycket våtmat hon ville och ligga på bordet om hon kände för det. Och jag skulle bara sitta och titta på henne och blinka långsamt och förklara att hon var den allra finaste.
Hon har det nog bra där hon är, men det är inte klokt vad man kan sakna en liten katt. Världens absolut i särklass bästa katt.
Visst är längtan efter ett saknat djur jobbig? Idag, på morgonen blev så sonens hamster avlivad. Vi hade tid igår morse, men veterinären fick förhinder så vi fick åka hem med hamstern och sonen fick ett ”bonusdygn” med henne. Det var väldigt skönt. Vi var så inställda på att förlora henne igår men så fick hon leva ett dygn till. Blandad glädje med sorg på nåt sätt. Visserligen var det lika jobbigt idag när hon väl avlivades, men det senaste dygnet var av stor betydelse.
Kram i din längtan och sorg <3
Hej,
Det var fint och känslosamt det du skrivit om din fina katt. En bekant till mig hade en bordercollie som jag var väldigt fäst vid…och henne fick de också avliva. 16 år gammal. Det är alltid tråkigt när någon familjemedlem går bort, och extra kännbart i ditt fall när allt gick så fort. Man säger att tiden läker alla sår…jag skulle nog vilja säga att tiden inte läker alla sår, men man lär sig att leva med såren och att det blir bättre. För det blir det. Du får blunda och tänka på lilla katten, och drömmer du om henne någon gång..ja, då finns hon nära dig och vill se så att allt är bra med dig och din familj.
Hoppas att du får en fin semester och flyg försiktigt fram tills dess.
Kram Mattias