Jubileum idag.
23 år sen jag lät världens bästa Tony övernatta på min soffa, vilket visade sig skulle bli starten på ett liv med min soulmate och mitt livs kärlek.
Som tur var gav han mig en andra chans, trots att jag avbokade bion vi hade bestämt se på söndagskvällen, och skickade tre dar senare en ros med blomsterbud från Göteborg.
Ungefär då blev jag handlöst förälskad.
Det har aldrig släppt.
Nu sitter vi här lite mulliga med slitna ryggar och hostar lite på varandra och gnabbas om vem som förlagt asken med halstabletterna. Det är vardag, (fast det är söndag) och vardag är ett fint ord.
– Tony, har du sett mina läsglasögon?