Jobbar imorgon

Nyårsafton i år blir en stilla hemmakväll av anledningen att jag sitter standby från klockan 06 imorgon bitti. Jag erbjöd mig att sitta själv hemma om Tony hade haft lust att gå på party, men han var snäll och sa att han stannade hemma med lilla mig. Jag får se om jag håller mig vaken till efter fyrverkeriet, då vaknar jag kanske iallafall och då är det svårare att somna om sen.

Jag har gått upp i arbetstid och ska nu fram till i mars flyga 80% och studera 100% ( men i Lund, ska inte pendla till Göteborg). 2 månader ska det nog funka, sen är det bara studierna att fokusera på.
Och kanske ett annat jobb, jag ska se om jag fixar dubbelarbete eller jag ska lugna ner tempot lite. (Jag har sökt ett annat jobb och rekryteringsprocessen är försenad fick jag veta, men det kanske inte ens är meningen? Jag har släppt kontrollbehovet lite grand och följer vågen istället för att styra hårt, det brukar alltid ordna sig.)

Tony sov på soffan inatt, jag far tydligen rundor och sparkas och pratar i sömne. Jag vet det nånstans, jag känner igen det när han säger det. Jag biter ihop käkarna så jag har värkande käkmuskler och ömmande tänder när jag vaknar, och känner mig inte ett dugg utvilad. Om jag ska leka självdiagnosticerande amatörpsykolog kan det kanske handla om att jag klarat höstens utmaningar endast med hjälp av en vilja av stål, och hängt upp det på att det är tidsbegränsat. ”Till jul kan jag vila” har jag tänkt. Och nu är det jul. Nu bearbetar jag alla intrycken, men också de tvivel jag känner inför de beslut jag tar. Är det rätt?

Ute regnar det, och det är både bra och dåligt. Bra för att jag utan samvete stannar inne och skriver, pysslar, tittar på film och manglar lite lakan (jag är typ en av 20 i landet som fortfarande gör det tror jag). Dåligt för att det ger mig en anledning att inte komma ut och skylla på vädret. Skäms på mig.

2013 kommer att bli annorlunda. Det var å andra sidan 2007 också när boken kom ut, och 2011 när jag fick diskbråcket och 2012 när jag började studera. Det som kommer skilja 2013 från de andra åren är att efter den 20/3 hänger min uniform i en resgarderob i källaren ett tag, och en värdinneuniform har varit min arbetsklädsel sen 1986. Ska passa på att komma i form medan den hänger i källaren och komma tillbaka som något smalare och mer välmående än nu. Nu ska jag prioritera min egen träning och äta sundare än som är möjligt när man jobbar 200%…

Det var lite av årssammandraget, och mottot för 2013 ska bli ”Attitude is everything”.
Min väninna skrev på Twitter (ungefärligt citat) att skillnaden mellan att fölora och att misslyckas är att det första handlar om resultat det andra om hur man själv ser på det. Jag ska tänka på det. Jag brukar lyckas med vad jag föresätter mig av anledningen att jag helt enkelt bestämmer mig för hur det ska bli eller gå. Så tvivlar jag och gnäller lite på vägen, och då står min äkta hälft där och puttar tillbaka mig i rätt tankebanor (som när jag tvivlade på att jag skulle lyckas hålla föredrag för 300 vilket jag aldrig gjort då, och han säger ”När var föredraget sa du. Jaha. Då får du nog börja ringa runt till de 300 redan idag och berätta att det är inställt. Ja, nu om du säger att det inte kommer gå alltså”).Och sen går det. På nåt sätt. Jag är skiträdd först för nya projekt, gör det ialla fall, och så brukar det ändå gå. Bra eller mindre bra, men jag känner mig sällan helt värdelös även om det inte går 100% bra.
Attitude is everything.

Jag skulle också vilja uttrycka ett generellt tack till er läsare. Jag önskar att 2013 blir ett bra år. Många har haft det tufft 2012, men om det ska finnas nån form av rättvisa borde 2013 bli jättebra.
Det önskar jag.
Puss.