http://www.aftonbladet.se/debatt/article18571327.ab
Att höra varningsklockor eller kryssat i rutan ”Läst och förstått” när jag läser om utbrändhet, det är väl sin sak.
Att förändra något är en annan.
Jodå, jag känner igen mig på vissa punkter. Inte alla, för jag jobbar inte på ett kontor som jag lämnar sist på fredagskvällarna.
Men det där med svårigheten att prioritera, att vara ambitiös, att ha roligt- det känner jag igen.
Det är därför det är så svårt att prioritera tror jag, eftersom jag tycker om det jag gör.
Det som sliter och tar energi är inte det jag gör, det är vad jag inte gör. Och tankarna. Det konstanta ljudet av tankar, att komma ihåg var jag ska vara när, att planera i detalj med framförhållning. Att inte ta dan som den kommer, för då blir dagen ingen bra dag.
– Ja hej Anette, vi ville bara kolla om du är på väg? Föredraget börjar om 20 minuter, och hela personalgruppen på Umeå Folktandvård sitter nu här och väntar…?
– Ja men hej! Jaså, var det idag? Aha, men du, jag kan nog inte komma ändå, jag hade missat att det var idag. Och förresten är det ju fint väder, åtminstone här i Skåne, gå en runda i skogen istället med personalgruppen vet ja!
Eller uppgifterna som är kvar i pedagogiken. ”Äsch, det ordnar sig. Jag kan ju bara göra en omtenta och skjuta det på framtiden. Jag har säkert mer tid längre fram”.
Eller om jag inte kommer till flyget i tid, och ett plan fullt med passagerare blir sena/missar sina förbindelser. ”Jag behövde egentid förstår du, så jag satte mig ner och luktade på blommorna ett tag”.
Det kanske är korkat att tävla mot sig själv i 1000 meter sprint. Att det har ett pris som är för högt att betala i det långa loppet. Syret tar slut och man får bryta 50 meter innan mål.
Vad är målet? Är det att skörda frukten av arbetet genom vila, resa, ta dan som den kommer, spela boule? Eller är resan målet?
Jag tänker på min pappa ofta, som dog för tidigt. Tänk om jag också gör det?
Kommer jag stänga ögonen och tänka: ”Attans, jag hann aldrig njuta” eller ”Jag är så nöjd, jag hann allt jag ville”?
Jag vet inte.
Jag har inte tänkt klart på det.
När jag är stressad, som nu, så vill jag trappa ner.
Njuta mer NU.
Men- å andra sidan, om jag slutför, presterar, sår frön och tänker strategiskt nu, så kommer jag ha mycket större möjlighet till njutning sen. (om jag lever och har hälsan).
För pengarna ger mig frihet att till exempel välja deltid, gå i förtidspension, jobba mindre, kunna välja uppdrag efter lust och inte ersättning, eller vad nu jag prioriterar.
Svart, vitt och many shades of grey.
Lysande och utlämnande som vanligt Anette. Du har hört det för, men du är en klippa för många, både nära och längre bort. Glöm inte att vara din egen klippa också! Att göra strategiska saker betyder inte alltid att man ska göra ”för” mycket just nu. Det behöver inte alltid vara lika strategiskt rätt när man väl kommer dit,eller? Var strategiska jobbet då ogjort? Eller hade det ett syfte för stunden då? Allt för många har jag upplevt har haft ett så högt tempo i sitt arbetsliv (negativ stress- inte självvald positiv stress) så att när det väl var dags att njuta (återhämtning/pension) så har sjukdomen slagit till hårt. Kanske direkt dödligt t. om. Hur många känner inte igen sig i att få en kraftig förskylning första dagarna på semestern? Tecken från kroppen att den har förtryckt den fram till nu. Jag tror starkt på att leva idag och njuta samtidigt som man har roligt och ”drömmer/planerar” och genomför framtiden kortsiktigt och långsiktigt. Att ha satta mål, och än viktigare satta delmål på vägen som man kan fira när man uppfyllt, gör enligt min syn personlig utveckling så mycket intressantare. För mig och några till så avgör det om jag i slutänden kan njuta av vägen. Hur lång eller krokig den än blir. Det blir vad det blir – och jag har själv skapat det. Njut! Ge dubbelt mot vad du tar, så har du alltid fler att dela framgångarna tillsammans med. Må väl och ha en go helg!
Du gör alltid ett kanonskriveri trotts stress iallafall!