Jag var chaufför och höll mig till Pommac, men tycker ändå att kroppen och rösten är lite sliten idag.
Det är kul att träfffa gamla och nya vänner och kul att knyta kontakter, vilket inte minst är användbart i möjliga kommande projekt. Min bordsherre till exempel, arbetade mycket med reklam och tryck, och hade goda kontakter för tryck av nästa bok i Italien.
Har i ingen aning om det blir något tryck i Italien, det blir kanske samma tryckeri som förra gången eller något utomstående förlag, men det är bra att kolla upp och jämföra.
Tonys barndomskamrat sen dagis i Malmö i slutet av 60-talet var på samma fest, och det är en cool typ som inte lever det Svensson-liv många av oss andra gör. Han har också ett utseende som är allt annat än alldagligt, eller som han uttryckte det:
-Ibland önskar man att man inte var 2 meter lång och rödhårig. Ibland önskar man att man var enochsjuttioåtta och råttfärgad. Hej Tony.
Ibland upplever jag att människor som inte lever Svenssonliv med villavolvovovve ser ner på människor som lever så. Och nu syftar jag inte på Anna Anka eller hennes kompisar, utan männsikor i bekantskapskretsen som lite nedlåtande beskriver Svenssonliv som tråkigt och singelliv eller Dinki-liv (double income no kids) som betydligt mer exotiskt och åtråvärt. Därför är det gott att träffa en kille som Tonys barndomsvän som liksom accepterar allt, inte förskönar och inte gör ner.
Det är ju klart att man ibland, mitt i vardagen, med hämtningar och jobb och trötthet och matlagning tittar suktande på de där vännerna som inte är uppbundna av varken amorteringar eller tvångshandlingen på Ica, som sitter på After-work en tisdagskväll och sedan lägger sig i soffan och läser en bra bok.
Å andra sidan hade jag inte velat byta ut min situation för något i världen, och har på något sätt hittat en nivå där även vardagen med stressen och suckandet över ostädat hem har sin stora charm. Jag kommer att sakna den här tiden väldigt mycket när barnen flyttat ut och jag kan gå på Afterwork en tisdag, för för mig är den totala lyckan att leva mitt i verkligheten bland smutstvätten och de små vardagliga samtalen och gnabben. Det är livgivande.
En gemensam kompis emigrerade till Bali för många år sen. Också en skön typ som lever för dagen och surfar, gör lite business när han har lust och lever ett enkelt och okomplicerat liv förhållandevis. När man tittar ut en regnig söndag känns också hans liv vansinnigt åtråvärt, men frågan är om jag hade haft tålamod att surfa och inte ha några åtaganden alls någon längre tid. Ibland måste man ta bort glasögonen med de rosa bågarna och inse att gräset på andra sidan också kan bli lite bränt i solen.
Vi håller på att laga kvällsmat. Mat som egentligen ingen orkar göra. Hade det inte varit för att vi redan ätit pizza en gång den här veckan hade jag ringt numret till Ramlösa Pizzeria och hängt på låset strax efter meddelandet ”Klarrt om 15 minuterr en kvarrt”.
Skål för Svensson och tillhörande dammtussar!