Jag är handledare i SDI-Personal Strengths.
Det handlar om vad som motiverar, det handlar om beteende och det handlar om styrkor och överdrivna styrkor.
(Så då behöver du inte gå kursen, allt är klart va?;)
När vi pratar om styrkor och överdrivna styrkor kan man förklara det som att om man överdriver styrkan ”framåtanda” så kan det uppfattas som ”hänsynslös”. Överdrivet hjälpsam kan uppfattas som kvävande och överdrivet kraftfull kan upplevas som diktatorisk.
Överdrivet flexibel kan uppfattas som velig. Eller som jag idag, då jag blev indirekt anklagad för att vända kappan efter vinden.
Tack och lov för den styrkan, tänkte jag å min sida. Det är en ren överlevnadsinstinkt i just den relationen.
Det där med att:
”Jag säger alltid vad jag tycker och tänker”, har jag skrivit om många gånger förr. Jag tycker oftast det är rätt jobbigt med folk som har det behovet. Jag är ärligt talat inte alltid speciellt intresserad av att veta allt vad någon tycker och tänker, och jag tycker absolut inte att det är en styrka eller god egenskap.
När någon är överdrivet ärlig eller tydlig kräver det en motpart som också är det, där båda är bekväma med att ”frågan ju är fri”. Eller att båda är bekväma med att berätta allt man tycker och tänker för varandra. Men min erfarenhet är att om båda är ”härligt ärliga”, (som vi kallar det i vår familj) så blir det konflikt eller ovänskap. Om det ska funka krävs att bara ena parten är framfusig och tar för sig, medan motparten anpassar sig och/eller läser av situationen.
I den relation där jag idag blev omtalad som en person som vänder kappan efter vinden, så handlar det om ovänskap mellan två personer där jag absolut inte vill ta ställning utan står mitt emellan. Jag har inget med dispyten att göra, men det struntar de inblandade i och verkar vilja ha över mig på respektive sida. Båda tycker det är en god egenskap att säga vad de tycker och tänker, trots att jag är totalt ointresserad av att höra vad den ene eller andre gör. Jag vill verkligen inte. Men tas som ”gisslan” regelbundet trots att jag varje gång nickar lite medlidsamt och säger ”ja, det är hemskt tråkigt men jag vill inte bli inblandad”.
Idag kom uttrycket igen ”du vet jag säger ju alltid vad jag tycker och tänker och orkar inte med människor som vänder kappan efter vinden”. (jag, uppenbart).
Hade jag fattat mig snabbt skulle jag sagt:
-Du har rätt. Vet du vad, jag ska också börja med det. Jag tycker er konflikt är förbaskat barnslig och fattar inte ens hur man kan lägga tid på sånt trams. Tack vare att det finns människor som kan vända kappan efter vinden, vara flexibla och smidiga, så är inte fler inblandade. Tycker det är otroligt skönt att jag kan vara en kameleont och försöka hålla en god ton mot er båda.
Men det sa jag inte.
Jag säger vad jag tycker och tänker i denna blogg, för det är hela bloggens syfte.
Läsaren har till skillnad mot IRL ett val, läsaren kan välja att läsa eller inte. Men när man har någon framför sig kan man inte bara gå. Eller lägga på om det är i telefon.
Då blir det dålig stämning.
”Fingerspitzgefühl”, det är väl också en god egenskap?