http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/ingen-som-har-familj-far-det-att-ga-ihop/
Eftersom jag skriver blogg sen länge är jag lätt att hitta för en journalist, som har mycket på jobbet och lite tid. Jag får samtal lite då och då, och ibland är det tvärnej (det var nåt TV-program på TV3 där jag skulle prata bland annat om 10000-meters klubben, tror inte det va?), ibland är det nejtack och ibland är det ja. Till exempel skulle jag aldrig i livet uttala mig för Dagens Industri såvida de inte ändrar sin överlägset nervärderande skrivstil om min arbetsgivare. Jag ser så mycket ner på övergöddhet hos människor, det gör något med deras beteende som är oattraktivt var de än jobbar.
Men Sydsvenskan tycker jag alltid är sakliga. De är inte alltid positiva men skulle inte drömma om en journalistik typ den jag dissade häromdagen. Därför svarade jag ja igår när de ringde.
Det är svårt att få ner alla 10000-tals tankar (det skulle kunna startas en 10000 meters-klubb just nu fast med nytt innehåll, ”10000-klubben för oro och innovation”) för någon man inte känner som ska tolka in en personlighet, en bakgrund och skildra allt på några få rader (framgår det att jag är otroligt lojal och älskar mitt jobb och önskar av mitt hjärta att det inte tar slut här?).
Jag har också svarat på frågor från Kollega.se, men vet inte om de går att få med i helhet.
Nu åker jag till Göteborg och läser in nyckelkortet i föreläsningssalen i byggnaden det står nånting med Universitet på. Jag måste släppa 10000-metersklubben den senare för idag. Det kommer fler dagar. Och fler blogginlägg. Och nya chanser för att allt ska bli bra.
Jag har en arbetskamrat som påstår att hon känner en man som jobbat som kabinpersonal på SAS. Å att han gick i pension vid 51 års ålder med 80 % av lönen fram till 65, fria resor för honom själv och att hans familj får betala 10 % för biljetterna. Jag tror jag hört att han är ca 57-58 nu. Kan detta vara sant?! Jag har svårt att tro detta. SAS ville kanske bli av med honom betalar för att slippa karln?
Svar: Det är inte sant! Vi kan gå vid 55, och hade fram tills för ett par år sen en fond som vi själva betalat till med 500/mån, som sedan lades ner, för att förslitningarna var stora för jobbet men att man kunde hitta nåt annat. Den gav kanske 8000 i månaden mellan 55-60. Nu är fonden borta (och eget insatt kapital(!). Angående biljetterna stämmer inte det heller, alla har samma pris på biljetter, och de är rabatterade men är på standby. Det är en löneförmån liksom att folk på Ica har rabatt på mat. /Anette
Oerhört imponerande artikel av dig i Sydsvenskan, i en värld då repressalier & grå bestraffningar numera är standardförfarande mot oliktänkande. De som inte är JA-sägare, de som inte är smidigt rövslickande nickedockor och följer strömmen.
Tänk om fler hade ditt kurage och tänkte mindre på sig själva och det lilla de har och kan förlora.
Jag applåderar dig tjejen, du är en av få som kan se dig i spegeln varje dag utan att skämmas!!!
Du skriver i artikeln att kabinpersonalens lönekostnader bara utgör 3,2% av omsättningen, varför sänkt lön inte löser det stora problemet. Visar inte det på brist på helhetssyn? Hur stor del av omsättningen gör hela SAS lönekostnader, vilka ledningen nu önskar sänka? Varje enskild liten komponenet (såsom kabinpersonal) av SAS är troligen inte tillräcklig för att sänka företaget, men när alla delkomponenter har problem så har hela företaget problem.