Tänk om man kunde ha läst sitt manus om sitt liv när man var ung. Om den blogg eller dagbok man fört istället låg framför en som en utsaga om framtiden. Skulle man trott på det? Skulle man trott på att man skulle träna kampsport, dansa bugg, köpt fritidshus?
Hade man inte skrattat åt sig själv som 20-åring, att man skulle komma att bli precis sådär vanlig som medelålders, vilket man då som tonåring lovade att man inte skulle bli?
Det intressanta är ändå att det har blivit mycket bättre än jag trodde att vara vanlig Svensson i medelklassvillaområde. Jag hade kunnat gift mig med någon av alla korkskallar jag sprang på eller hamnat snett i skuldfällan eller haft ett jobb jag inte trivdes på…
Det ”vanliga” är ju egentligen alldeles perfekt.
Och någonstans skriver man ju faktiskt sitt livsmanus själv, trots allt. Jag kan ju påverka min situation, i likhet med de allra flesta, och gör val och genom det tar konsekvenser av det handlande jag väljer.
Jag tänker fortsätta skriva manus till teaterföreställningen med gott slut, för det är så jag vill ha det.
Ingen mer tid för filosofiska utläggningar nu. Dags för mer praktik.
<a href="http://www.bloggportalen.se" target="_blank"><img src="https://bloggportalen.aftonbladet.se/BlogPortal/view/Statistics?id=119176" /></a>