Det är många år jag har smugglat in hattar i det här huset, och lagt på säkra ställen för att inte Tony ska få utbrott och hota att flytta eller nåt. Man går där i nån affär, råkar gå förbi en snygg hatt, bestämmer sig för att prova den trots att man vet att man inte borde köpa fler. De är dessvärre också skrymmande att få hem.
Sen speglar jag mig med hatt i olika vinklar, men skulle någon föreslå att jag använder hatt även utanför hemmets väggar skulle jag troligen protestera. Man vill ju inte synas för mycket liksom.
Den här lilla röda saken har bott på hatthyllan i hallen flera år, och jag tycker den är så fin. Ser visserligen ut som dronning Margerete om man kisar lite. Nåja.
Du är ju jättesnygg i hatt! Modellen var kalas på dig, säger en f.d. modist. Du klär dessutom mycket bra i rött. Tänk att du har två barn att gifta bort = hattanvändartillfälle 😉
cicci i Huskvarna