Har känt min vän Åsa sen jag började jobba på SAS för drygt 20 år sen.
Vi pratar i stort sett varje dag, eller messar om vi är ute på olika destinationer (vilket vi faktiskt alltid är, vi har bara flugit ihop en gång dessa 20 år trots att vi önskat i biddingssystemet åtskilliga gånger).
Om man har gjort en flygning som varit bra, men ändå är trött som ett as, och har jetlagssyndrom som kan te sig i tex ogrundad gråt, så är det himla gott att snacka med någon som vet exakt vad man menar. Jag behöver inte förklara andraserveringsdepressionen eller sömnbristen i Tokyo. Inte heller illamåendet man kan känna när man varit vaken många timmar eller rentav efter hemkost när allt egentligen skulle vara som vanligt. Hon behöver inte heller förklara för mig, det är en total förståelse av varandra där andra kanske inte kan sätta sig in i känslan. (hur skulle de kunna göra det…?)
Vi pratar också om vilka vi flugit med och delar skratten vi upplever, och också där kan vi precis sätta oss in i situationerna som uppkommer mellan oss kollegor.
Ofta när jag pratar om Åsa med andra kollegor får jag höra:
-Å ja, Åsa!!! Å, hon är så fantastisk!
Då blir jag stolt. Nästan sträcker på mig medan jag tänker ”Och hon är MIN bästa vän faktiskt”. Kul.
Häromdagen flög hon med en kollega som heter Fredrik. (Han är en sån där modellsnygg man i 35-års-åldern som man knappt kan titta på utan att tänka syndiga tankar, blinkblink).Hon frågade honom om inte han flugit med Anette Jernström nyligen, hon förklarade at vi var goda vänner och att hon hade för sig att jag berättat att jag flugit just med en Fredrik. (efternamn i all ära, men det är svåra att komma ihåg…)
-Njae, sa han, jag vet vem Anette är, men det är längesen jag såg henne. Men vi är ju flera Fredrik. Och så nämnde han någon namne och var han bodde.
-Naj, naj, sa Åsa, det vet jag vem det är, det är ju SNYGGE-Fredrik, nej, det var inte han!
Åsa kom på vad hon sagt när hon såg Fredriks förvånade ansiktsuttryck (kanske lite besviken också? Han är ju inte blind och spegeln hemma ljuger ju inte, men det ska sägas att han inte har någon egenskap som avslöjar att han skulle vara egenkär eller liknande;))
Åsa berättade för mig, och varje gång jag tänker på det fnittrar jag för mig själv. Stackars Fredrik. Såg på en crewlista att vi faktiskt ska flyga ihop snart, så jag får väl fortsätta på inslagen linje och kanske kalla honom SUPERSNYGGE-Fredrik? Lite komplimanger skadar aldrig;)
Har förresten ett foto på mig, Åsa och SNYGGE-Fredrik. Foto på SUPERSNYGGE-Fredrik kommer kanske, håll utkik tjejer:)
