Tonys jobb hade årlig julmiddag igår, och i senaste minuten kom ett par återbud.
-Vill du gå med? sa han.
”Vill du gå med?” tänkte jag. Har påven en rolig mössa.
16 män (det är en manlig arbetsplats, och de andra två kvinnorna som faktiskt jobbar där kunde inte följa med) blev mitt middagssällskap, och det var intressant. (Kul? Absolut! Men lite annorlunda)
Jag hade nog haft svårt att vänja mig vid det något hårdare klimat än jag är van att arbeta i. När det är blandat blir det en annan form av kompromisser, men med hög dos testosteron är tongångarna något råare. Det är visserligen hjärtligt, men de lindar inte direkt in sina åsikter eller påpekanden mot varandra i silkespapper.
Efter nyår ska jag hålla utbildning med dem, och jag peppar mig redan. Jag lär få lära mig ett par -tre kraftfulla ord och uttryck jag sällan använder, se till att långfingret är upptränat för att förstärka vad jag menar och öva svordomar i garderoben, så ska det nog gå bra.
Nu skämtade jag till det lite på kvällskvisten, men ingen rök utan eld tänker du.
Ja, kanske det. Blinkblink.