Det är gott att vara igång med träningen.
Kläderna börjar passa igen och det är nåt konstigt fenomen som inträffar i den där träningshallen, jag njuter av att plåga mig själv till en punkt där jag går på ren vilja.
Min son, som normalt föredrag styrketräning, har jag tvingat med (mutat, hotat och spelat ut mamma-kortet ”om du älskar mig följer du med och tränar Core”). Funkar.
I den där stunden när man tror att det faktiskt inte går att frambringa en enda rörelse till, och instruktören skriker ”Kom igen, bara fyra till”, så kvider jag. Och det låter högt.
På vägen hem tittade min son på mig och sa:
– Mamma, helt ärligt, du låter som en porrfilm.
(Eh??? Va? HUR vet han hur det låter?? 
Han gjorde förresten en kopp kaffe till mig när vi kom hem, den satt som en smäck.
– Hur mycket mjölk vill du ha, 70/30 eller 80/20, undrade han.
– Jag tar 75/15, sa jag.
(Den kan han ju fundera på om han orkar, hehe)