Jag klippte bort mig själv ur bilden

Jag är väl ingen självplågare heller;).
Idag var jag på Body Pump med mina två tonårsbarn. Tränade för Katta på Träningsakademin, ett krutpaket i en kropp att dö för. Efteråt sa jag att jag såklart behövde ett bildbevis, och jag hade inte en tanke på att jag själv skulle vara med på bild. Det blir så uppenbart på nåt sätt när man står bredvid nån som henne hur förfallen jag själv är.
-Men mamma, klart du ska vara med, jag tar bilden!
-Nääeee…
-Jo, kom igen nu!!

Bilden togs efter passet, jag tittar på bilden när jag kommer hem och tittar på henne i röd tröja bredvid hon i svart och tänker att det inte finns en chans på miljonen att jag förnedrar mig så.
Och det fina med bildbehandling är just att man kan behandla bilden som man vill, enkelt och smärtfritt.
Önskar att det hade varit lika enkelt att klippa bort några kilo i verkligheten, men till det krävs blod, svett och tårar. (Okej inget blod, bara blodsmak i munnen och det räknas).
Jaja, jag var där, det kan barnen intyga och när bilden skulle knäppas hörde jag dotterns säga:
-Du mamma, upp med hakan så det inte blir så många dubbelhakor!
(Tack älskling)