Innan jag skulle åka ner till Falsterbo på tvådagars-utbildningen i Klart Ledarskap gav Tony ett förslag:
– Du, jag skulle ju kunna komma ner och bo med dig på hotellet. Om du vill…?
– Tja, svarade jag, vill och vill. Men jag vet ju inte ens om vi kommer att dela rum och dessutom är det kanske inte helt lämpligt?
Vi pratade inte mer om saken, jag åkte ner på kursen och på kvällen ringdes vi och önskade varann god natt.
I morse ringde Tony igen.
– Jamen, tack för igår, sa han. Vad bra att jag körde ner! Men jädrar vad du spelade svårfångad och vilken cool röd peruk du hade på dig.
Jag skrattade men fann mig snabbt:
– Kul att du tyckte det! Men det är ju inte klokt vad mycket du lyckats gå ner i vikt sen i förrgår!!
Det är härligt att skratta.
Och det är härligt att skratta med den man är gift med:)