Strykbrädan står uppställd i vardagsrummet men annat viktigare (ALLT annat är viktigare, att sortera trosorna i bokstavsordning till exempel) har kommit emellan.
Familjens stryktvätt är uppdelad i 4 olika stora högar (den som mest går i jeans och t-shirt har inte lika många plagg i sin hög) och min är störst. Tony har ett antal skjortor som också de tittat uppmanande på honom de senaste dagarna, och jag var ganska tydlig med (eller nej, det var jag nog inte, jag trodde de övriga skulle förstå själv av själva uppdelningen liksom) vem som skulle stryka vad.
Imorse tittade jag menande på strykhögen och meddelade vid frukostbordet att jag idag skulle ägna mig åt min favoritsysselsättning. *sarkasm-kunde-man-se-på-ansiktsuttrycket*.
Tony fattade förstås inte denna sarksasm alls utan sa:
-Du KAN få stryka mina skjortor också om du så gärna vill. Men då är du skyldig mig en tjänst en annan gång:)
schysst man du har:-)