Jag gillar människor. Men inte alla människor.

Brukar säga vid mina föredrag att det är fantastiskt att arbeta med människor. Men inte alla männniskor, och inte alla dagar.

Alla som arbetar med människor kan känna igen sig i det, det finns både kollegor och passagerare som man tänker tankar om som inte lämpar sig i skrift. Det är väldigt sällsynt, den absoluta majoriteten av båda kategorierna är trevliga, schyssta och intressanta människor att ha mött.
Men det finns undantag, och ofta kommer man tyvärr ihåg dem…

Sen kan man missta sig, jag hade en man en gång som kom ombord och var högljudd och otrevlig, han började med att klargöra allt han tyckte var fel på bolaget, och jag som knappt hunnit hälsa tänkte inombords ”Hoppas han inte ska sitta på min sida, det kan bli en lång flygning det här…”.

Han skulle sitta på min sida. Och jag ändrade mig och körde taktiken ”I´ll kill him with kindness”.
-Du får gärna skämma bort mig, sa han.
-Det gör jag gärna, svarade jag.

På natten kunde han inte sova och kom därför ut i gally för ett snack. Jag fick del av en av de mest intressanta stories jag hört, som verkligen satt spår, jag skrattade och grät om vartannat. Det fanns också en djupare förklaring till hans beteende i början, och jag kom på mig själv att faktiskt helt släta över det. Det positiva intrycket uppvägde mångfalt.

Synd att man inte alltid har tid att ge folk en andra chans.