Har jag fördomar?
Klart jag har. Men det är jag inte ensam om i världen. Till exempel har jag ju berättat om när jag träffade Noor för första gången, en supersmal lite fjäderlätt ung tjej som skulle massera mig på kliniken där jag går.
-Ska jag ta i, sa hon.
-Gör du de, sa jag. Och fnissade lite för mig själv. Stackars henne, det här jobbet måste vara hårt för henne, tänkte jag innan hon hittade första knutan. Då var det försent att ångra sig. Musklerna blev knådade av detta lilla muskelpaket och jag beställde fler tider eftersom jag var så nöjd med resultatet.
Idag var jag där igen, och denna lilla palestinska beslöjade vackra varelse mötte mig med en stor kram och ett stort leende, och så berättade hon om en kund hon haft för några dagar sen. Han hette Muhammed och hon hade inte träffat honom förr, så hon gick ut i väntrummet och nämnde hans namn, och en rågblond kille med blå ögon gick emot henne.
-Muhammed, sa han när han presenterade sig.
-Ja, alltså jag väntar på en patient som heter Muhammed, sa Noor.
-Ja, det är jag, sa han.
-Nähä! sa hon. Har du sett hur du ser ut?
(Det hade han nog).
Mamman var svensk och pappan arab, och killen såg inte ut som förväntat.
”Har du sett hur du ser ut”?
Hahahaha, det var det roligaste jag hört på länge!!!
Det här är Noor:
