Har varit föremål för ett gäng herrars fokus på ett nätforum senaste dagarna.
Jag stängde ju kommentarsfunktionen på expressen av anledningen att det gick upp för mig att en del har ett lite ”ovanligt” förhållande till nätet och kommentarsrutor. När de ser ”skriv din kommentar här” så tror det att det är obligatoriskt och/eller blir smickrade att någon ber om en åsikt. Men så sveper tvivlet in och viskar till modet: ”Bäst att hitta på ett alias eller signatur hörrödu, på det viset behöver du inte tänka efter så noga vad du skriver det är ingen som vet att det är du. Lev nu ut din taskiga sida och njut”.
Vissa hade gjort en bättre gärning i att låta bli, kort sagt. Det verkar bli som ett beroende, de sitter vid samma tråd i dagar och startar sen en ny, och man undrar om inte de har jobb, vem som försörjer dem? Jag tycker att jag är ganska mycket på nätet, men jag har det ju sociala medier som del i min försörjning, genom att skriva och göra reklam för vad jag står för så säljer jag böcker och föredrag. Men de med alias som skriver kommentarer en gång i timmen dygnet runt, vad vill dom? Vad åstadkommer dom, hur bidrar dom? Jag blir ibland väldigt trött av stressen att både plugga och jobba, men än mer trött blir jag när jag förstår att jag dessutom försörjer dem som som är för lata att söka jobb. Tänk om all kraft som läggs på dumma kommentarer istället lagts på produktion eller åtminstone BRA kommentarer, (såna som bidrar att göra världen bättre), vi hade haft en blomstrande ekonomi och ett bättre samhällsklimat. Tänk tilll exempel om en enda av de jag diskuterar,- efter att ha läst detta- lämnar datorn i vredesmod över att ha känt sig träffad, och går ut och städar garaget eller hjälper granntanten med matkassarna när han ändå är utanför dörren?
Drömma får man.