Jag blir som en trettonåring

Jag fick tillbaka min skoluppgift, den miljöskildring jag publicerade häromdagen.

Den var rättad med kommentarer och feedback, och just nu känner jag mig lite nedslagen. Läraren har ju rätt såklart, det är bara det att jag när jag läste det kände mig som tretton igen. Står där och drar lite streck i gruset med skon och säger med gråtmild röst ”Jaha, så ingenting jag gör är bra tillräckligt alltså?”.

Och det säger han ju inte. Men det känns så.

Hade jag varit fullärd hade jag knappast gått den här kursen, det hade ju varit totalt tidsspill. Jag vet det.

Men just nu gottar jag ner mig i min självömkan och tycker det är så orättvist att alla andra i klassen är så mycket bättre än jag.

Jag är aldrig bäst på nåt. Jag kan ingenting. Och dessutom är jag fet.

Typ.