Tittade på Uppdrag Granskning och kvällens avsnitt ”Polis och tjuv” som handlade om stölderna inom polisen.
Bra TV kallas det när man sitter och gapar och förfäras eller engageras, och Uppdrag Granskning har svart bälte i att skapa just detta. Oavsett detta, så talar den presenterade statistiken sitt tydliga språk, vilket gör att man inte kan förklara bort budskapet som ”vinklat”. Och även om vi kallar det vinklat är fakta kring stölderna högst besvärande enligt rikspolischefen, vilket att inte hade erkänt om det inte legat någon sanning i det.
För många år sen hittade jag pengar på flygplatsen i Köpenhamn. Jag gick till polisstationen ärlig som jag är (inte hade man kunnat köpa något för de pengarna ändå, man skulle alltid påminnas om att de inte ärligt tjänats in) och överlämnade dessa till polismannen.
Han tog emot dem, och jag körde hem. Funderade på hemvägen på att det var lite konstigt att han inte skrev någon rapport eller kvitto, eller årminstone mitt namn. (Visst hoppades jag, åtminstone lite, på en liten summa tillbaka i hittelön som erkännande för min ärlighet av ägaren, det erkänner jag).
Dagen efter åkte jag till jobbet lite tidigare för att kolla med polisen om jag kunde få något kvitto, och döm om min förvåning när kollegan som arbetade faktiskt såg väldigt förvånad och misstänkt ut när han inte hittade något som talade för att jag lämnat in pengar.
Jag blev inkallad till en kriminalkommissarie och blev förhörd, också om varför jag inte själv bett om kvitto direkt. Jag förklarade det med att man är lite småseg efter en lång arbetsdag och att jag såklart inte hade anledning att ifrågasätta polisens rutiner. Men som sagt, när jag tänkt över saken trots allt haft tvekat på om det var ett vanligt förfarande.
De ringde hem till den polis jag lämnat pengarna till, och på deras miner kunde jag se att det absolut inte var ett behagligt samtal. Det såg ut som att de förväntade en logisk förklaring, men att de fick ett annat svar de inte väntat. Sen gick jag och checkade in för arbetsdagen.
Några månader senare blev jag uppringd av en polischef från Köpenhamn som meddelade mig att den aktuelle polismannen inte längre arbetade som polis, att han blivit avskedad, och att man hittat betydligt fler oegentligheter med bland annat saknade kvittonummer och inlämnat hittegods.
Själv frågade jag lite ödmjukt:
-Och vad blir det av pengarna? Har ägaren hittats?
-Nej.
-Men, får jag nån liten hittelön möjligen…?
-Nej. Pengarna tillfaller danska staten. Hade man hittat ägaren hade han/hon frivilligt kunnat ge dig hittelön, men nu finns det ingen ägare.
-Vilket dumt system, då uppmanar man ju inte folk att vara ärliga?
-Ja, så är det bara.
Ikväll tänkte jag på vad polisen sa ”så är det bara”, och tänkte att om det är kutym och typiskt att pengar försvinner på polisstationer, så blir det också ett ”normalt” förfaringssätt. Något man får räkna med. Vill rikspolischefen det, eller kommer han göra något på riktigt för att få tag i polisbuset???`
Jag har förresten fler polishistorier. Men jag sparar dem till senare.