Den där överskriften skrev jag mest för att få många klick, inte för att förminska mig själv. Även om det ligger nåt i det…;)
Min bransch är troligen något mer utseendefixerad än genomsnittsarbetsplatser i övrigt. Sitter man på ett callcenter och säljer tidningsprenumerationer spelar utseendet ingen roll över huvud taget, där är en trevlig röst en absolut fördel.
När man flyger har man inte så mycket att göra, vilket gör att flygvärdinnorna kan bli studerade, varför också det är en bidragande faktor att se ok ut. Hel/ren-konceptet håller bra, men de flesta bryr sig om sitt utseende kanske något mer än det där genomsnittet, även om det i sig inte har någon som helst betydelse för den typ av service man är kapabel att ge eller hur många liv man räddar i en nödsituation.
Tror också det ligger lite av tradition kvar, att förr i tiden var utseendet mer avgörande för anställningen, när det var mest rika män som var ute och flög, och de påverkade troligen också flygbolagen att anställa ögongodis.
Där är vi tack och lov inte idag, och nu jämför jag det mer med att gå till en frisör till exempel, som är riktigt risig i håret själv-det ger inget bra intryck. Hoppas jag är tydlig tillräckligt.
Det finns flygbolag än idag som är totalt insnöade på utseendet, som bara anställer unga, vackra modell-liknande skönheter vars uniform består av tajta jeans till exempel, men jag som jobbat sen 80-talet när jag själv mer kunde indentifiera mig med ”ung & snygg” blir lite full i skratt emellanåt och undrar hur de där jeansen kommer sitta efter tredje barnet. Eller får de sluta då?
Jag var med om en flygning igår som var mycket ovanlig och mycket kaos-artad. Jag kan inte redogöra för detaljer (möjligen om något år från nu, ska se hur jag kan skriva för att inte utlämna någon i så fall), men jag kan lugnt säga att det gick utmärkt. Jag var otroligt tacksam att jag har mina 25 år i baggaget erfarenhetsmässigt, jag kan nästan svära på att det var min ålder och erfarenhet som bidrog till att det blev som det blev. Det inger förtroende helt enkelt, när man som passagerare förstår att personalen faktiskt vet vad de sysslar med.
Det är också skönt att arbeta på ett bolag som tar det där med säkerhet på allvar, som inte ”förmodar” att det är en felskrivning, som inte ”förmodar” att det är en lampa som är trasig, eller ”förmodar” något annat. Det är ”troligen så” men det är säkrast att checka. Skönt. Tryggt. Även som personal.
Jag berömde också en kvinna igår, hon var så rädd att flyga. Jag sa att ”mod är att göra saker man egentligen inte vågar, jag tycker du är väldigt modig just nu”. Det tyckte jag hon skulle höra innan vi landade.
Det finns stunder när man faktiskt uppskattar att det står född -65 istället för -85, i passet.
oj va nyfiken man blir nu på vad som hände 🙂