När jag läste till journalist och sedan skulle praktisera fick jag frågan:
-Jaha, kan du ta bilder också?
– Njae, jag har en rätt schysst kamera och kan väl lite grand men…
– Skulle vara bra om du kunde ta bilder också!
Så då gick jag ett par fotokurser och lärde mig lite mer.
Men att kalla mig fotograf, nä.
Jag kallar mig kameraägare, och jag gillar bilder.
I somras tog jag några vars motiv satte en känsla hos mig.
Till exempel denna:
Gamla båtar som förlorat sin kraft att fungera för längesen och nu ska återgår till naturen.
Eller denna:
Hus. Jag älskar hus.
Någon som bor där månne?
Varför är det byggt på ett så fantasifullt sätt?
Eller denna:
Visst är det vackert?
Tony läste att de ekoxen bara lever i fem dagar.
Vilken tur att lyckats få den på bild.
Trädet var så speciellt:
Bredvid det här fantastiska trädet stod en ek med spikrak stam och perfekt krona.
Jag valde att fotografera den här eken, den var så väldigt mycket mer spännande.
Den har vunnit överlevnadstävlingen. Loopar och krumbukter, men alltid hittat en väg för att leva vidare.
Bilden av det här trädet tycker jag är en utmärkt metafor över livet.
Det är inte det perfekta som är mest spännande.
Det är inte den spikraka vägen kärleksmässigt eller karriärmässigt som ger livet livslust.
Det är krokarna, looparna och de nya vägarna. Det är det som INTE är perfekt som är spännande.
Ska tänka på det nästa gång jag möter en motgång.
Kanske skulle förstora den bilden att ha på väggen som en påminnelse.