Tandläkare.
Ungefär den kombinationen av bokstäver räcker för att jag ska få högre puls.
Igår fick jag en akut-tid för att lokalisera problemet, och idag var jag där och borrade ur tanden som visade sig vara inflammerad.
Har gnällt av mig på Facebook och en av vännerna skrev:
”Brukar du inte framhålla vikten av positivt tänkande”
Svar: ”Det gäller inte tandläkarbesök. Det är överkurs, säger fröken”.
Jag var eländig och gråtig och inte ett dugg kaxig.
Och nu börjar bedövningen att släppa.
(Fick ta trippeldos, det tog inte. När man är rädd producerar kroppen tydligen massor av adrenalin som tar hand om bedövningsmedlet på nåt sätt, vad vet jag. Men min gamla tandläkare berättade att jag fick ovanligt hög dos, jag satt som i en spännbåge. Med trippeldos gick det bra)
På torsdag fortsätter vi med nästa steg.
Å om det bara var torsdagkväll snart så jag kunde prata om det i dåtid.