Insidertips

http://www.standby.dk/social-dumping-hos-flyselskaberne-er-kommet-for-at-blive/

Jag får då och då tips om vad jag skulle kunna skriva om på bloggen, och det är alltid tacksamt att få del av berättelser och öden.
Från flygande kollegor får jag ganska ofta meddelande om situationer som inte är så kul, men även om jag någon gång gjort misstag att inte kollat upp all fakta ordentligt och publicerat, så är jag för det mesta försiktig.

Om någon blivit dålig behandlad är det två sidor av storyn, och som journalist om jag skulle skriva en artikel skulle jag såklart intervjua någon från båda sidorna för att få alla sidor av saken och själv vara objektiv. Som bloggare är situationen en annan, här skriver jag om flygbranschen utifrån mitt sätt att se världen, men meningar som ofta innehåller orden ”…jag tycker…”.
Det är hela bloggens kärnpunkt, att uttrycka sig i skrift utan censur och stå för det man säger.

För några kan dessa två roller vara svåra att skilja på, men det är egentligen inte så svårt:
I bloggen är jag privatperson, i artiklar jag skriver är jag objektiv. Men det finns ingen journalist på jorden som inte tycker något, även om de inte ger uttryck för det. Då handlar det om proffsighet om åsikten lyser igenom eller inte. Men såklart har alla journalister en politisk åsikt eller tycker bra om eller illa om ämnen.

Jag fick häromdagen mig tillsänt ett av de hot-sms som Norwegian skickat ut till sin personal vad som händer om de går i strejk.
Jag tycker väldigt illa om hot och ultimatum vilken bransch det än handlar om, men det gav mig bara vatten på min kvarn.

Passagerarna kan tänka sig att parkera bilen på flygplatsen eller ta taxi till flyget för mer än vad de är villiga att betala för en flygbiljett, och den som betalar priset istället är kabinanställda, det är min tanke.

De anställda går mot en arbetsmarknadspolitik likt den på 30-talet, men om de så jobbar gratis sju dar i veckan kommer det fortfarande behövas bränsle till planen och flygplanen ska underhållas. Det kommer att komma en gräns, men vem ska sätta ner foten och säga stopp? Varför ska flygande personal lyda under helt andra regler än alla andra när det kommer till arbetstid, vila och villkor?

Att hota sin personal för att de vill ha drägliga arbetsvillkor tycker jag är fult, men det är inget problem bara för Norwegian. Hela flygbranschen är under förändring och det är med EU´s goda minne som det fortgår.

Varför ska flygpersonal ha 60-timmarsveckor när andra har 40, varför ska de kunna bli uppsagda på dagen från bemanningsföretag när andra har kollektivavtal och trygghet vid arbetsskador, föräldraledighet och sjukdom?

Har man inte råd att flyga får man väl ta tåget eller stanna hemma, men det är väl ingen annan som ska ta räkningen?