På Söderåsen i Skåne finns ett välbesökt naturskyddsområde som heter Klåveröd : http://www.skanskalandskap.se/media/3402/kartblock_klaverod_webb.pdf
Helt fantastisk natur med små sjöar och dammar, skogar med svamp och stengrottor och rik historia. Folk vallfärdar hit hela året för att gå Skåneleden, sova i vindskydd och utforska markerna. Det är fullt förståeligt, att få möjlighet till återhämtning genom allemansrätten och att det finns såna platser helt nära är en fantastisk förmån.
I skogen bor djur som hjort, rådjur och vildsvin, men emellanåt kommer man också fram till grindar där skyltarna informerar att dessa ska stängas om man passerar eftersom det går betesdjur och skulle du slå dig ner och packa upp din ryggsäck med varm choklad kan det hända att du får åskådare. Det är inte utan att man blir rätt glad ändå, att de får möjlighet att ha ett så härligt liv. Långt från kedjor och trånga bås går de fritt och betar hela sommaren på stora ytor.
För 5 år sen, 2013, kom det upp en annons på Hemnet om att ett hus var till salu i naturskyddsområdet. Huset hade inte varit bebott sen 80-talet och var otroligt nergånget, men vi la ett bud på det och efter många pling i telefonen med överbjudningar blev det ändå till slut så att det blev vårt. Huset var inte värt sitt pris, men läget var alldeles speciellt och om jag får gissa kommer det där med natur och tystnad i framtiden vara en stor bristvara. Och då ligger det här huset perfekt.
Vi har renoverat i 5 år och det är fortfarande inte klart, men det får ta tid. Det växer sakta fram och blir beboeligt, men den gamla själen ska vara kvar. Mer om att renovera gamla hus i ett annat inlägg (jag håller också föredrag på föreningar där jag visar före/efter-bilder och ger tips).
Flera gånger som vi kört genom naturområdet på väg till huset har vi lagt märke till att alla inte förstår vilken förmån det är, och hur unik vår allemansrätt är. Den tas för givet, missbrukas eller misstolkas.
Det har också hänt att vi funnit avstjälpningsplatser för byggavfall eller annat som folk inte orkat köra till tippen, och jag blir lika uppretad varje gång. Hur tänker man?
Jag googlade lite för att ta reda på vad som gäller och hittade det här:
http://www.adv-aberg.se/omrade/miljoratt/
Vi har en stark miljörätt som har fokus på hålla våra skogar rena och fina och för att det ska vara möjligt att ha betesdjur men också för det värdefulla friluftslivet. Vi är ju måna om att ha närodlade produkter och kött från djur som har det bra, och livsmedel fria från gifter och kemikalier. Att kunna plocka svamp och kunna fiska i sjöarna, det är inget som bara kan tas för givet!
Jag tycker som konsument att det är livsviktigt att vi behåller vårt, i jämförelse med många andra länder, starka regelverk som skyddar den biologiska mångfalden och gör att vi alls har ett val att KUNNA välja bra kött och närodlade grönsaker.
Det är bra att det finns specialiserade jurister just på miljörätt, vi ska inte tumma det minsta lilla och accepterar nerskräpning eller latheten att använda skogen som avfallshög för allt vårt skit. Det ska aldrig få tillåtas bli som stränderna som översköljs av plastskräp, att det på nåt sätt blir en uppgivenhet.
Häromdagen såg jag ett totalt lågvattenmärke. 3 meter från en av de utsatta soptunnorna låg tre stycken plastmuggar utspridda. Personerna som slängt dem på marken istället för att orka droppa dem tre meter bort måste ha varit totalt hjärndöda.
Ja, jag plockade såklart upp dem och kastade dem. Och var på nåt sätt glad att jag inte såg personerna som gjorde det. Jag kanske hade gjort mig skyldig till att utvärdera deras intelligens genom mycket otrevliga könsord jag aldrig skulle säga annars;)