Har haft kort nattstopp och bestämde mig för att ta en timmes sömn igen i morse när jag kommit hem från flygningen.
Satte på tv’n när jag vaknade och tittade på reprisen av Idol.
Slogs av hur glad jag blir när jag ser Martin.
Idol?
Är han en idol?
John Travolta var min idol när jag var ung, jag hade stora affischer på väggarna och tittade på Saturday Night Fever och Grease tills jag kunde varje replik.
Nu skulle det ju vara mer än konstigt om jag gjort samma sak.
”Du älskling, är det ok om jag sätter upp en bild på Martin från Idol, här över sängen. Har du lite tuggummiklister”?
Ännu mer märkligt hade det såklart varit om jag satt upp en bild på Amanda eller Simon. Eller Darin för den delen.
Så Idol är väl menat för yngre egentligen, Sveriges nästa Idol måste vara en riktigt ung kille eller tjej som sticker ut och kan bli världsartist som Bard kallar det.
Martin är uträknad antar jag, för vuxna kan inte ha idoler.
Men OM jag som vuxen skulle kunnat det, så skulle det alla dar i veckan vara just Martin.
Därför
1)Jag tycker han är fin, han verkar genuin och snäll.
2) Han behöver inte dansa eller göra mer än att ta ett steg åt vänster eller gå ner på ett knä, för att hans utstrålning lyser genom tv´n .
3) Hans röst berör mig så det känns ända in i hjärtat
4) Jag sitter och längtar efter att köpa hans CD och ska spela den tills den går sönder
Så här är det.
Som Bagge brukar säga.