När jag flög långlinjer hände det att jag tristess-shoppade på stoppen, bara för att ha något att göra när jag hade jetlag och hjärnan inte fungerade perfekt.
Idag är jag irriterad över hur mycket jag släpade hem som aldrig kommit till användning. För stora kläder, för små kläder. Kläder som jag köpt i flera färger för att försäljaren varit ihärdig i sina övertalningsförsök.
– Very good madam. Many sizes, many colours. Good price for you!
– But does this really fit my son…
– Yes! Yes! One size fit all.
– Sure? Have you met my son? (en helt onödvändig fråga jag visste svaret på, men ändå)
– Yes. Very good.
– How many you want? 3? 4?
– No, no, 3 is enough!
Nu för tiden handlar jag sällan, jag behöver inget. Jag tillbringar aldrig en helgdag på ett shoppingcenter av anledningen att jag helt enkelt inte tycker det är så kul längre att trängas och vänta i en kö till ett provrum. Dessutom är inte speglarna snälla längre, det är både valkar och celluliter som stör bilden.
Men, idag gjorde jag ett undantag.
Jag har varit nere för att min rygg krånglar, och jag tyckte att jag behövde lite uppmuntran.
Så jag ringde kundtjänst på Väla köpcentrum (som vunnit massor av priser, senast att ha Sveriges nöjdaste konsumenter, i hård konkurrens: http://www.mynewsdesk.com/se/evimetrix/pressreleases/vaela-centrum-har-sveriges-noejdaste-konsumenter-i-aar-igen-2012135?utm_source=rss&%3Butm_medium=rss&%3Butm_campaign=Subscription&%3Butm_content=current_news#.WT_uo6Mj9fs.facebook.
”Har ni någon tid för Personal Shopping? Typ om en halvtimme?”
De trixade lite och sa ”kom!” och i receptionen väntade Helena:
Om jag hade tagit med Tony hade han kunnat får ett fint armband med telefonnummer om han förvirrat sig på Clas Ohlson:
Välas marknadschef Ulrika var nyfiken på vad jag hittat, jag packade upp på ett bord och visade mina fynd:
Och när jag kom hem gick jag lite mannekäng i trädgården. Byxor (ZARA), toppar från Lindex och poncho från MQ, nya outfits som fick mig att känna mig sommarfin.
Det jag gillar med Personal Shopping är att det är effektivt. Jag berättar vad jag söker, min stil, vad jag gillar, min budget. Helena har koll på butikernas sortiment och plockar fram saker som jag annars kanske inte hittat eller valt därför att jag helt enkelt inte är så säker på vad jag passar i. Jag väljer säkra, trygga kort och har bestämt redan vad jag INTE kan ha.
Till exempel byxorna.
Den längden kunde jag ju inte ha.
Förrän jag tog på dem och satte till skor och toppar.
Då kunde jag plötsligt det.
Eller färgen på kaftanen, hjälp.
Och så tog jag på den och svängde ett extra varv i provrummet.
En timmes shopping, klappat och klart.
My cup of tea.