Träffade en man igår på sammanträdet som jag alltid får minst ett gott skratt av varje gång vi ses.
Han kommer från studentstaden Lund.
I Lund kindpussas man när man hälsar.
Jag är från Ramlösa.
Här säger vi ”Hallau!” och sträcker upp näven som i en slarvig honnör i luften. Eller kramas. Men kindpussarna har inte riktigt fått fäste här kan man säga.
För en tid sen sprang jag och Lundensaren på varandra på Malmö Opera (fint ska det va) och jag gick fram för att ge honom en kram.
Han å sin sida trodde vi var på väg att kindpussas.
Vi möttes i mitten i en munpuss.
En kulturkrock skulle man kunna kalla det.
– Känner du honom väl? undrade Tony som stod bredvid.
– Njae, inte direkt. Men han borstar tänderna med Colgate tror jag, svarade jag.
Sen pussade jag Tony en gång också.
För rättvisans skull liksom.