I den här åldern vet man hur det hänger ihop

Var på en studentskiva häromdagen och det är spännande med nya bekantskaper och möten.
Ungefär som på bröllop.
Man har det gemensamt att båda kännerdagens huvudpersoner, allt annat är ett tomt blad.

Under minglet och maten blir det väldigt tyst om ingen tar första steget och börjar ställa frågor för att socialprata, och i det samtalet vill man vara överens.
Man vill vara överens om vädret, att det är varmt, regnigt eller kallt för årstiden. Vill man sticka ut lite kan man visa att man är påläst:
-Jag hörde på nyheterna att det ska bli varmare i helgen.
-Jaså, säger du det?

Efter vädret är Tiden, ett starkt kort.
-Vad stor lilla Karin har blivit, det är inte klokt vad tiden går snabbt.
-Ja, man hänger inte med!

Sen börjar nästa steg i ”lära-känna-varandra-processen”, och då är det öppna dörrar med målet att hitta vad som förenar, och om kvällen är lång – skiljer.
Sällan eller aldrig kommer man in på sex, religion eller politik som samtalsämnen under bröllop och studentskivor. De ämnena har en hög riskfaktor på insiktskontot, låt oss återkomma till dem.

På studentskivan träffade jag nya ansikten i alla åldrar. Intressanta, sköna människor. Pratade med någon bordsgranne som var 15 år äldre än jag och någon som var 20 år yngre, och vid bordet satt även en äldre kvinna som skulle fylla 100.

Samtalsämnet med kvinnan som var 15 år äldre var mycket intressant. Det handlade om tiden, vilket kan vara väldigt ytligt om det stannar vid ”…man hänger inte med”.
Men vi kom att prata om insikterna, vilken ålder som var ”bäst” och hur respektive ålder uppfattats av oss.

Vad hade hon för tankar om 30? 40? 50? 60?
Jag har bara erfarenhet av 30, 40 och som nu snart 50, men vad tyckte hon var skillnaden i att vara 50 och 60?

Allt är subjektivt såklart, och om jag hade frågat min mormor om hur det varit att fylla 50- som gjorde det 1958, så hade hon tyckt helt annorlunda än jag. 50 är det nya 40, brukar man ju säga. Men den här kvinnan och jag är trots allt i samma generation, så det var så lärorikt att lyssna.

Det som de flesta 40+ har gemensamt är att ”vi börjar få koll på läget”.
Vi vet ”hur det är”.
Skillnaden mot att vara 20 och 30 (då man också vet hur det är, då vet man VERKLIGEN hur det är) visar sig genom att ödmjukheten träffar en nånstans där då man får barn. Mellan 20 och 30 oftast. Då kommer det in ett litet ”men” i ens liv. Och efterhand som det lilla barnet växer upp får man distans till sin egen uppväxt.

Men nu 40-50, så har vi tillräckligt lång tidsaspekt bakom oss för att lägga pussel med bitarna och minnesfragmenten. Och då gör vi det, lägger pussel.

Men våra pussel kommer se annorlunda ut, några har blå himmel, några har grå. Någon går, någon springer, någon läser en bok i skuggan. Någon bor i ett rött hus, andra i ett vitt.
Och det är när vi tittar på pusslet och berättar om bilden vi ser, som vi blir diskussionsbenägna i frågor som rör speciellt religion och politik.
Vi vill berätta för varandra om våra bilder.
Så här är det, så här ser mitt pussel ut.

På en studentskiva, om man pratar om tiden och hur ens pussel ser ut, berättar man inte vad man röstar på och varför. Har du nån gång hört:
-Jo, du vet, jag tänkte rösta på Åkesson nästa gång för jag tycker vi har alldeles för stor invandring. Och det vet ju alla, att invandrare bara lever på bidrag.

Inte heller hör man:
– Den som inte är frälst kommer att brinna i helvetet, är det vad du vill, va? Det står ju tydligt i Bibeln att kvinnor ska tiga i församlingen, självklart ska vi inte ha kvinnliga präster.
Eller:
-Hur ofta ligger du och din man med varandra? Jaha, bara 3 gånger i månaden?

Däremot kan vi tangera ämnet ”så här är det” genom att berätta om våra empiriska erfarenheter. ”När jag var liten bodde jag på en gård utan vatten och el, vi fick minsann kämpa för att överleva. Eftersom jag vet hur det är att kämpa röstar jag på Centern för i det partiet tänker de som jag”.

Jag tycker 49 är en bra ålder.
Kanske hade jag egentligen bättre koll för fem år sen, innan allt ställdes på ända.
Då skulle jag vara flygvärdinna till pensionen, jag skulle gå på seniordeltid och kanske ta ”fonden” (ett system som gjorde att seniorer kunde gå i förtid om kroppen blev trött).
Sen ändrades allt, seniordeltid och fonden försvann och diskbråcket i nacken ändrade på ”flygvärdinna till pensionen”.
Kanske.
Vet inte.
Inte ens hösten och kommande vår vet jag något om.

Det är läskigt att ”tappa greppet” om sanningar och planer.
Och det är intressant att prata med människor som levt längre och har erfarenhet och kan berätta om hur de gjorde.
Det betyder inte att jag gör likadant eller säger ”nu ser jag din bild, och den är såklart mer rätt än min”.

En insikt når man, den kan aldrig pådyvlas.
Insikter kan inte heller graderas i bra, bättre, bäst.