För tredje året har jag varit mentor till en gymnasieelev, och det är något jag är väldigt hedrad över att få vara.
Eleverna lämnar sina önskemål om att få ha en mentor, därefter sker en matchning, och sedan skriver de ett presentationsbrev och tar kontakt.
I år har jag haft nöjet att få lära känna ytterligare en ung person som jag för alltid kommer ha plats i mitt hjärta, de adepter jag haft har alla varit fantastiska personer som också lärt mig en massa saker och fått mig att reflektera över hur jag förhåller mig till omvärld, dåtid och framtid.
I slutet av april ”gör man slut” med sin adept, men självklart får man ha hur mycket kontakt man vill även i framtiden, och Facebook är ju ett bra sätt att hålla kontakten. Men själva mentor/adept-förhållandet bryts med en avslutningsmiddag där skolans kockar gjort maten, elever från lägre årskurser serverar och en lärare har gjort Jeopardy där man såklart kan nästan alla svaren från sin plats vid bordet. (Förra året tävlade jag med min dåvarande adept och kunde absolut inte komma på svaret på en enda fråga, det var totalt hjärnsläpp).
Jag kommer möjligen att få chansen att lära känna en ny adept redan innan sommaren som jag kommer att höra ihop med nästa läsår, och koordinatorn har viskat i mitt öra att hon har en matchning på gång. Jag är lite rädd att det blir copy/paste om jag gör ett fjärde år, men å andra sidan är de ju alla så olika och har olika drömmar och framtidsplaner. Och kanske kan man bidra även om det inte är så konkret alla gånger (Min första adept höll presentationer och där kunde jag konkret coacha honom, men när någon smider framtidsplaner finns ju inget rätt eller fel, om ni förstår vad jag menar).
Sa till min adept igår att hon egentligen hade mer koll på framtidsplaneringen än vad jag själv har just nu, och att vi kanske rentav skulle byta roller ett tag?
Jag sorterar dock bort planer som innefattar au-pair eller Grundlig militär utbildning, och det smalnar ju av valmöjligheterna åtminstone lite;)