När man är berörd, som SAS-krisen, så blir man såklart mer känslig och uppmärksam på hur media skildrar vad som sker. Till exempel att danska facket jämt och ständigt framställs som ”bråkmakare” eller ”sätter sig på tvären”. Man hade lika gärna kunnat skriva ”Danska facket är skickliga förhandlare, vilket gjorde att man väntade med dem till sist, så att övrigas påskrifter sen kunde användas som påtryckningsmedel”.
Och påtryckning var bara förnamnet, har det berättats för mig. Jag är full av beundran att de alls kunde hålla huvudet kallt i den situation som var. (Det beskrivs i helgens trycka upplaga av Dagens Industri på ett nyanserat sätt).
Hade nu facket varit hårdnackat och sagt nej, så hade danska facket varit anklagat i tid och evighet för att ha varit skuld till en konkurs. (Även på Facebook fanns det en anställd på en annan avdelning som uttryckte det ”Skriv på, annars har ni för alltid blod på era händer”.
Igår i danska BT fanns en artikel som fick mig att inse att det nog kvittar, för hur vi än gör eller hade gjort blir vi syndabockar. Vad kommer alla säga nu, när det blir vårt fel att fler branscher kommer sänka löner och tvinga fram försämrade villkor? Jo: ”hur i hela världen kunde ni i SAS gå med på detta och samtycka till en nationell lönedumpning”?
Sen läste jag ett annat inlägg från en kollega på Facebook:
”På min lokale Q8 tank i morges tankede jeg bilen op og bestemte mig for at tage en kop kaffe og et rundstykke med ost…da jeg skulle betale sagde manden bag disken..Du arbejder da i SAS ik ??…Øhhh jo det gør jeg….Så skal du ikke betale for kaffen og rundstykket…Det giver jeg …jamen mange tak..men det er altså ikke nødvendigt sagde jeg…..Nej det er det måske ikke…men med de arbejdsforhold du har insisterer jeg på det…Det er jo umenneskeligt…..Ha en god dag og pøj pøj med det.
Sad et par minutter ude i bilen og kiggede ud af den duggede rude og tænkte….Hold da op”
Det var rörande, men samtidigt lite ledsamt. (Tror inte det skulle ske i Sverige, men ändå). Så vill väl ingen egentligen bli bemött, med medlidande?
Den här veckan har jag tänkt fler tankar än de senaste 5 åren känns det som. Fast är man sömnlös kan man ju tänka mer. Jag har kommit till insikter och jag har tvingats ta beslut rörande min framtid.
Det känns jättekonstigt, jag hade ju gjort upp min livsplan precis. Efter diskbråcket senast, blev det reviderad. Och nu är det reviderad igen.
Jag har sökt tjänstledigt.
Jag vill studera klart och jag kanske ska prova lite andra jobb.
Allt står skrivet i stjärnorna, alla dörrar är öppna efter 1 juni och i två år framåt…
(Hm. Skrev jag just det där? Weird)