och denna:
http://www.expressen.se/nyheter/festivalovergrepp-morkades-av-polisen/
Vad kommer man säga om oss i framtiden, låt oss säga 20 år från nu?
”2016- det var året då politiker, poliser och journalister var rädda för ett parti som hette Sverigedemokraterna. De var så rädda att de till och med svek de unga tjejer som blivit utsatta för övergrepp och tystade ner alltihop. Man kan fråga sig hur landet som i jämförelse kommit långt i jämställdhet genom år av kamp plötsligt tog ett steg 50 år tillbaka i tiden och offrade de unga kvinnor som bara fick acceptera situationen. Journalisterna skrev om det först långt senare, polisen tystade ner och till och med ljög och sa att det ”varit lugnt” trots att de visste. Möjligen kommer de unga tjejerna likt fosterhemsbarnen på 2000-talet att kräva staten på en ursäkt för sveket. De som kunde göra något gjorde det inte. De fegade ur och lät tjejerna ensam betala priset genom att få sin kropp skymfad.”
Jag skrev häromdagen att jag hävdar att det inte finns någon så kallad pk-maffia. Min uppfattning är att det handlar om rädsla för att göra fel, rädsla att låta som Åkesson eller att använda samma retorik som främlingsfientliga krafter som gör att media underlåter att skriva om vissa saker eller behandla viss problematik. Men precis som det fanns en tyst massa som stod på och såg någon mobbas varje rast i skolan så är den tysta massan i de här fallen poliserna, journalisterna och politikerna som vänder bort huvudet.
(Jag var en av dem i tysta massan i skolan, och några av er som läser det här var med i precis samma tysta massa. Vi såg Roger få stryk varenda rast i mellanstadiet utan att lyfta ett finger. Till och med lärarna visste, men han fick stryk ändå. Förlåt Roger. Jag visste inte bättre.)
DN försvarar sig visserligen så här: http://www.dn.se/nyheter/sverige/fragor-och-svar-om-dns-hantering-av-handelserna-i-kungstradgarden/
och visst, med facit i hand är det lätt. Å andra sidan bekräftar de ju att de sorterat bort tipset när de kommit eftersom inte polisen kunde vidimera. Och varför de inte gjorde det vet vi nu.
Och visst finns det analytiska artiklar också: http://www.dn.se/nyheter/varlden/kvinnors-ratt-att-festa-sakert-kan-inte-offras/
men det är nu det. När huset redan brinner för fullt ringer grannen och meddelar brandkåren att det visst ryker från grannfastigheten. Och hur de nog bör köra ut sina brandbilar och ta med slangar och vatten.
Vi har inte kommit så långt trots allt.
Julkalendern hette ”Tusen år till julafton”.
Vi verkar ha tusen år till jämställdhet.