Houston, I have a (pleasant) problem

När Tony frågade mig hur många böcker jag hade tänkt trycka upp svarade jag honom med en motfråga:

-Vad tycker du?

-Tjaa, sa han tvekande, du kan ju trycka upp hundra, för så många känner vi ju…

(Skönt med stöd hemifrån)

-Vad hade du tänkt dig? fortsatte han.

(Hade hoppats han inte skulle fråga)

-Hm, tusen kanske? sa jag.

-TEUSSEN? sa han (han är malmöit, de pratar lite konstigt där). VAD ska du göra med TEUSSEN böcker?

-Sälja dom? sa jag.

-Ja DET hoppas jag. Fattar du hur många TEUSSEN böcker är? VAR ska vi ha dom?

-Nä det är klart, sa jag.

Sen ringde jag tryckaren.

-Du, vi tar 1500!

Nu är det så att jag bara har 56 böcker kvar, totalt, av de 1500. Inget jag gnider in i hans fejja precis, det behövs inte, han nämner det själv ibland.

Mest i sömnen förstås.

”Det var som tusan, det trodde jag inte” mumlar han.

(Det kan ju vara så att det handlar om borrning och en rigg som gått djupare än han trodde. Fast det tror inte jag. Jag tror att han liksom erkänner att jag hade rätt. Tror jag)

Jag har alltså ett litet behagligt problem och dilemma. Antingen trycker jag en andra upplaga som är något olik den första, eller blir det en helt ny fristående fortsättning. Det första tar inte så lång tid att få fram, den andra varianten känns mer som svår att få klar inom rimlig tid.

Sen är det samma fråga jag ställde förra gången, utomstående förlag eller eget förlag? Jag har väntande ISBN-nummer, det är ingen big deal att få ihop en andra upplaga. Å andra sidan har jag lagt massor av marknadsföringstid och fakturerat för enskilda beställningar, vilket ett utomstående förlag gör med vänsterhanden. Ett utomstående förlag är ofta knutet till tex bokklubbar och pocketgrossister, medan jag har begränsade möjligheter att nå ut stort.

Medelförfattaren i Sverige säljer 800 böcker, så det är ju kul att vara med att dra upp snittet, men såklart hade jag helst velat komma upp i 10000, fast det kanske är ett alldeles för högt satt mål.

Och sen var det lilla frågan huruvida man FÅR kalla sig författare när man bara gett ut två böcker. Ranelid hade nog skrattat lite nedlåtande. Men någon sa:

-Klart man får. Lika väl som man får kalla sig förälder även om man bara har ett barn!