Tittade idag på en kattunge här i Helsingborg som jag av en slump (Blocket-Säljes-Katt-Mejla säljaren) fick kontakt med.
Hissen i hyreshuset var trasig, och jag tvekade att gå 6 trappor med min rygg, men det kändes inget efter första avsatsen så jag fortsatte.
Kisen var bara 6 veckor och helt underbar såklart, men man ska inte bestämma sig direkt utan tänka några dagar, vilket jag klarade trots att jag hade lust att säga ”YES, bli vår NU”.
På vägen ner mötte vi en äldre dam med rullator vid hissen på tredje våningen, och hon hälsade och undrade om hissen inte fungerade.
-Nej, svarade vi, vi väntade också länge och fick besked att den var trasig, så vi gick upp… Men kan vi hjälpa dig? Bära ner rullatorn?
-Nej, jag skulle bara ner och handla och köpa en bingolott, sa hon, men jag kan ju inte klara att gå uppför trapporna tillbaka.
-Vi fixar en lott till dig!
-Vad snällt, här är pengar…
-Äsch, vänta här, så köper jag den och så kan jag få pengar när jag kommer tillbaka! (Ville inte oroa henne att jag skulle sticka med pensionspengarna)
Min son (som var med) sprang nerför trapporna och hämtade lotten och sprang upp igen för att överräcka den, och damen tog fram en tjuga i dricks som han tackade nejtack till, och allvarligt talat, vad roligt det hade varit om hon vann!
Hennes kväll blev med all sannolikhet helt annorlunda tack vare denna lilla lott framför TV´n, medan vårt liv inte förändrades ett dugg genom de tre minuter extra det tog.
Jag önskar hon vinner, inte minst för att storyn kring det ju är jättebra för henne att berätta för hennes väninnor;)
Åh vad gulligt! Sånt värmer! Damen kommer aldrig att glömma vad ni gjorde för henne!!