Min kompis meddelade att hon hade drömt om mig. Jag hade bett henne i drömmen att göra mig en tjänst och ta en flygning för mig, och hon hade inte velat neka.
Enda problemet, som hon sa, var att hon inte viste hur man gjorde när man var flygvärdinna.
Inget att drömma mardrömmar om gumman:
Du går in, vickar på höfterna nerför gången, ställer dig och pekar lite på nödutgångarna. Döenkelt.
Hon hade problem med första delen, hon visste inte hur man gjorde sa hon.
Ha, vem vet det, tänkte jag. Själv har jag fuskat på den punkten i 27 år. Har gått bra ändå;)
Hej.Vet ej om det är rätt ” tråd” att fråga om detta i men gör det ändå.Du ska ju nu snart sluta flyga o söker andra jobb mm.Är det inte då svårt att hitta det optimala jobbet i stället för det du redan har?Ditt jobb är ju inte bara ett jobb utan en livs stil också.Menar du skulle ju knappast trivas 7-17 5 dar i veckan.El är det så du vill jobba?
Själv jobbar jag också i luften och visst i bland känns det jobbigt o tungt men inte bara att byta jobb pga man byter ju också bort en livsstil, en identitet liksom.Hoppas det lyckas för dig!
Jovisst är det så! Du och jag har ju pratat om det här innan, och du har följt mig länge och vet anledningen. Livet ändrar sig, min nacke kanske inte håller för att pensionera mig och ha jobbat heltid i luften i 40 år, och därför tar jag tjänstledigt. En paus för att spåna ut en PLan B om min kropp inte skulle hålla. Sen kommer jag tillbaka, provar och om det går vägen stannar jag till pensionen annars får jag gå vidare på Plan B-spåret.
Min lärdom är just att ”livet inte alltid blir som man tänkt sig”. Jag hade inga planer att göra annat än flyga kort/långt och hålla föredrag. Men så blev det inte.
Men det kan ju bli bra ändå:)