Vi satt på en middag för ett tag sen och kom att diskutera våra vuxna barns val av partners, med ett kompisgäng som också är i 50-års-åldern och som har har barn mellan 20-25.
Det är något av ett tabu att diskutera det, av anledningen att det egentligen inte alls är föräldrars uppgift att lägga sig i så länge barnen själva upplever sig nöjda och lyckliga.
Ungefär som att en förälder ska svara : ” det kvittar, bara den är frisk” på frågan ”vet du vilket kön det är på barnet i magen”.
Ungefär som att en förälder ska svara : ” det kvittar, bara den är frisk” på frågan ”vet du vilket kön det är på barnet i magen”.
Såklart kvittar det, men om du nu har 5 pojkar kanske du innerst inne önskar en flicka om du är gravid en 6:e gång? Men det får man ju inte säga. För tänk om det är en pojke till? Då skulle det innebära en besvikelse? Och besviken kan man ju inte vara.
Eller om gud förbjude, barnet INTE är friskt? Vad händer då, om det är det enda som är viktigt?
Eller om gud förbjude, barnet INTE är friskt? Vad händer då, om det är det enda som är viktigt?
En i gänget berättade om sin dotters pojkvän. De gillade inte honom, eftersom han hade narcissistiska drag och ett stort bekräftelsebehov som påverkar dottern.
– Problemet är att han kommer från en annan kultur, och våra argument om varför vi inte gillar honom alltid pratas bort under rasistkortet. Hade en blond kille från grannkvarteret gjort samma sak mot vår dotter hade vi ogillat det lika mycket. Men eftersom han är övertygad om att han i grund och botten är diskriminerad på grund av sin hudfärg, så tar han ogillande eller motgångar som en bekräftelse på att han har rätt. Det går inte ens att prata om det…
– Problemet är att han kommer från en annan kultur, och våra argument om varför vi inte gillar honom alltid pratas bort under rasistkortet. Hade en blond kille från grannkvarteret gjort samma sak mot vår dotter hade vi ogillat det lika mycket. Men eftersom han är övertygad om att han i grund och botten är diskriminerad på grund av sin hudfärg, så tar han ogillande eller motgångar som en bekräftelse på att han har rätt. Det går inte ens att prata om det…
Jag har jobbat inom flyget i drygt 30 år.
Det är en bransch där det är nästan lika vanligt att vara gay som straight, och det är ingen som bryr sig vem du tycker om. ”Min käresta” kan vara en man eller kvinna, eller det ena en månad och det andra nästa.
Det är min norm, det som är normalt.
Det är en bransch där det är nästan lika vanligt att vara gay som straight, och det är ingen som bryr sig vem du tycker om. ”Min käresta” kan vara en man eller kvinna, eller det ena en månad och det andra nästa.
Det är min norm, det som är normalt.
Däremot har jag förstått att i samhället utanför flygbranschen kan situationen vara mycket annorlunda. Mina kollegor och vänner som är gay vittnar om trakasserier och slagord.
Jag kan aldrig säga att jag förstår, vet, eller heller förneka. Jag har inte varit i situationen. Jag som hetero kan inte sätta mig in i situationen eftersom ingen någonsin har hånat mig för min sexualitet.
Likaså kan jag inte veta hur det är att vara utsatt för rasism.
Att inte bli serverad, få komma in på krogen eller bli nekad anställning eller lägenhet baserat på min hudfärg eller icke-svenska namn.
Jag kan höra berättas, men jag kan inte veta.
Jag kan dock förstå att det sätter spår och ger ärr, och att personen kanske skjuter skarpt till höger och vänster för att skydda sig mot eventuella attacker.
Jag kan aldrig säga att jag förstår, vet, eller heller förneka. Jag har inte varit i situationen. Jag som hetero kan inte sätta mig in i situationen eftersom ingen någonsin har hånat mig för min sexualitet.
Likaså kan jag inte veta hur det är att vara utsatt för rasism.
Att inte bli serverad, få komma in på krogen eller bli nekad anställning eller lägenhet baserat på min hudfärg eller icke-svenska namn.
Jag kan höra berättas, men jag kan inte veta.
Jag kan dock förstå att det sätter spår och ger ärr, och att personen kanske skjuter skarpt till höger och vänster för att skydda sig mot eventuella attacker.
Personligen, om jag får ett homofob-kort eller rasistkort viftat i ansiktet blir jag provocerad, eftersom jag längst inne i hjärtat vet att jag varken är homofob eller rasist.
På samma sätt tror jag mina kompisar känner.
De ogillar en person men blir anklagade att ogilla en ras.
Det är faktiskt diskriminerande det också.
De ogillar en person men blir anklagade att ogilla en ras.
Det är faktiskt diskriminerande det också.
Vi kom fram till att vi önskar våra barn partners som gör dem glada och långvarigt lyckliga.
De som inte kvalificerar sig dit ogillar vi.
Oavsett kön, etnicitet eller åldersskillnad.
De som inte kvalificerar sig dit ogillar vi.
Oavsett kön, etnicitet eller åldersskillnad.