Mitt hjärta svämmar över när jag tänker på hur fina kollegor jag har.
Den här veckan har jag fått så många varma kramar och ” välkommen tillbaka”. Jag är så tacksam för att få uppleva det här att mina kollegor ser glada ut att se mig! Det är som att få 1000 liter energidryck intravenöst och det liksom porlar i hela kroppen.
Kollegorna som flyger heltid är dock betydligt tröttare än förra gången vi sågs.
Jag förstår dem, jag fick felaktigt ett heltidsschema för juli ( ska jobba deltid), och det finns inte många tillfällen att vila mellan flygningarna på ett heltidsschema.
Vissa morgnar börjar strax efter 02, andra dagar landar man 01.25. Det betyder att både dagen innan flygtjänst (lägga sig 18-19) och dagen efter sen landning (sova på förmiddagen) påverkas.
Jag hörde uppgivna samtal om totalt eliminerat socialliv och jag hörde berättelser om en sån oändlig trötthet som gick in under ben och märg.
Det gjorde mig ont, att flygbranschen faktiskt utvecklats så negativt under de här åren jag varit borta.
Jag ska jobba deltid och jobbar långa dagar när jag är där, men jag är i fast grupp och vet när jag jobbar och är ledig. I variabel grupp får man schema den 16:e varje månad, men jag kan räkna ut långt i förväg hur jag jobbar. Det blir bara kortlinjer, och så kombinerar jag flyg med skrivande och föredrag och att vara instruktör på skrivarkurser och lite frilansuppdrag som konsult.
Det blir bra det här!
Jag tar kommandot hur jag vill ha det. Ställer mig frågan hur jag ska göra för att jag ska vara lyckligast möjligt.
Hur mycket vill jag jobba, hur mycket pengar behöver jag/vill jag ha, hur mycket fritid vill jag ha.
Vissa saker går att påverka, andra inte.
Ibland förväxlar hjärnan dem;)