Jag började studera igen 2011, efter måååånga års paus. Gymnasiet slut 1984 -paus till 2011, för att vara exakt.
Jag har läst kurser efter intresse, men allt är inte lika motiverande såklart. Till exempel när jag läste kognitionsvetenskap så innehöll den kursen både delkurs i artificiell intelligens (inte roligt) och lingvistik (roligt). För att få poängen behövdes båda, så det var bara att bita ihop när det kom till AI.
Ibland läser jag något som jag ritar stjärnor vid och tänker ”wow, ja, precis”. Ett sådant ord läste jag för några år sen och har sedan försökt hitta igen som en förklaring i en diskussion jag hade. Men var jag hade läst det, strukit under det eller ritat min stjärna hade jag ingen aning om. Och det gick inte att googla. ”Vad heter det när man bara länkar på Facebook till artiklar som är i linje med den egna övertygelsen men är blind för andra synsätt”?
Nu hittade jag ordet i en lärobok jag läser i pedagogiken. ”…konfirmationsbias; alltså tendensen att okritiskt acceptera det som talar för den uppfattning man själv företräder, och förkasta det som talar emot”. (M.G Eriksson; Referera reflekterande, 2009).
Vid frukosten pratade jag och Tony om just detta och han sa:
-Egentligen är det ju ointressant att lyssna på någon som inte också kritiskt granskar sin egen övertygelse.
Jag läste högt ett annat citat av Aldous Huxley, från samma bok: ”Fakta är buktalardockor. När de sitter i knäet på en vis man kan de fås att säga vissa ord; på andra ställen säger de ingenting eller pratar strunt, eller ägnar sig åt rent djävulskap.”
En annan sak som läggs vikt vid i kursen är påminnelsen om den ständigt aktuella källkritiken.
Allt som står på nätet är inte sant. Bara som en påminnelse alltså.
Precis som att de som ligger med varandra i en porrfilm inte är kära i varandra på riktigt.
Och skulle man för ett ögonblick glömma att granska kritiskt så tänker man på det bra-iga ordet ”konfirmationsbias”.